Jag är inte så värst lång, 156 cm ungefär. Kroppen jag har tycker jag är helt okej – lite mjuk, lite på väg south, men långt ifrån oproportionell, vågar jag påstå.
Att köpa byxor och jeans har ju varit en pest i flera år. Eftersom jag har en rumpa och lår som är *shock* bredare än mina knäskålar, innebär det att jag oftast är tvungen att köpa jeans med på tok för långa buntar. Nåh, jag tror inte att jag är ensam med mina jeansproblem, eftersom få av oss har de milslånga pinnbenen som modeller har.
Men nu har jag märkt nåt nytt. Jag har ’fel’ överkropp också.
Provade läderjackor igår. Jag tänkte nästan börja skratta högt. Mina armar är ju heelt för tjocka! En jacka i storlek S satt som slickad runt armarna, vilket gjorde att axlarna såg ut som nån slags puffar. Så jag tog storlek M istället. Resultat? Ärmarna var fortfarande ganska tajta, och dessutom nu 6 cm för långa. Så nähe, ingen jacka för mig att sitta och drägla över i när framtid.
Tur att man inte är en osäker tjugoåring längre – som trettiofem känns det där ju närmast absurt. Och ledsamt, men på ett allmännare plan.
