Skolan.

07.05.2014 kl. 09:03
Vi var igår på bekantningsdag i Lilys skola. Jättespännande var det. Mest för mamma. Jag menar, jag känner mig lite weirdo i finska skolor. Det är ändå annorlunda från svenska. Som t.ex. det, att det blir två första klasser med 21 elever i bägge. Många föräldrar ojade sig över att det är SÅ MÅNGA BARN - eh, visst var vi väl näst intill lika många? I alla fall i stan? Och på trean slogs våra klasser ihop, då var vi över trettio i en klass. Sen pratades det också om hur stavning (finska) nuförtiden undervisas på ett annat sätt. "Meillähän se meni niin että opittiin koo-oo-ii-ärr-aa - koira; nyt opetetaan ko-i-ra - koira." Jag ba, "Tota, mitä?" Hade vi nåt sånt? Nå int vad jag minns. Och who cares anyway?

Hur som helst. På mötet pratade rektorn först, han är helt huippu. Men sen, hälsovårdaren. Har ni nån gång haft en gammal tant som skolhälsovårdare, en sån med permanent som klär sig i en lite för spänd byxkavaj av linne och som alltid säger, "Till mig kan ni komma när som helst och prata" och ingen gör det? Nå, jag har det. Och den typen finns tydligen fortfarande. Hälsovårdartanten började (utan att introducera sig) med att säga att det är kul att jobba för Pasi (rektorn), men i samma väva fortsatt hon, "niin, onhan meillä toki ikävä myös entistä rehtoria, hänhän kuoli." Öööh what? Vi föräldrar visste inte riktigt vart vi skulle titta, det var bara så konstigt.

Barnen hade i detta skede redan förts till sina klassrum av lärarna. Det känns lite nolo att medge, men både jag och hubbyn var liksom "dammit!" när vi såg att Lilys klasslärare var den äldre av de två lärarna. Och efter den officiella biten, då jag förde Lilys förskolepapper (vi anmälde ju henne till en annan skola före vi visste att vi ska flytta, därav lite pappersskyffling) åt henne, sa hon liksom INGENTING! Jag stod i lärarrummet, och fiilisen var exakt den samma som när man var i skolan. Alla lärare satt där med kaffekoppen i högsta hugg och stirrade på mig. Jag stod vid dörren och förklarade, "Niin kun meillä olisi tässä lapsen eskariarviointilomake, kun tätä ei ehditty lähettää postitse sieltä eskarista suoraan, voinhan palauttaa sen tähän?" Och ingen säger nåt. Så kommer Lilys lärare fram och tar pappren, och tittar på mig som om jag hade tre näsor ellet nåt. Inget leende, inget "hyvä juttu, kiitos", nothing! Neeeej!

Tur nog verkade Lily mycket nöjd. "Nå, var det roligt?", frågade jag på vägen hem. "Det var helt super!" sa hon, "Vi fick mehujää!" 
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
uh. vi har det imorgon. Men rektorn verkar bra och lärarinnorna verkar super, så det blir nog säkert hur bra som helst! Vi var 32 på klassen ända från ettan, men Evi får en klass på ca 21-24 barn ettor och tvåor blandat, men det blir alltså 4 sådana klasser (lite weird enl. mig, men dom säger att det funkar bättre så).
fua07.05.14 kl. 13:58
Hmm, intressant klasskonstruktion. Hoppas det gick bra för er!
09.05.14 10:13
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: