Ett osammanhängande inlägg om negativitet

10.04.2014 kl. 23:35
Varning. Här följer en långt och osammanhängade raseriutbrott i text. Men det måste ut.

Jag ser mig själv som en positiv, glad mänska, men jag tror att jag ibland verkar lite onödigt negativ eller kritisk. En orsak till det är nog att jag ofta säger min åsikt ganska rakt ut när det gäller t.ex. laddade frågor  - sånt som många tassar runt lite besvärat.

Jag är skitdålig på att tassa runt. Och visst, jag är kritisk. (Herregud, så kritisk jag är när det kommer till t.ex. inhemsk musik och film.) Ibland är jag också väldigt självkritisk, och dår slår negativiteten över och allt börjar smaka parka. Men, jag tycker att jag nu har blivit bättre på att vara snäll mot mig själv - jag påminner mig själv; vi alla gör ju misstag, vi alla tabbar ibland, ibland orkar man inte med allting. Jag jobbar igenom den där värsta lusten att skriva SKIIIIT på bloggen eller på FB eller att gnälla om det åt hubbyn.

Sen har man en dag som denna. En dag som dom där små pyttejävelheterna blandas ihop till en riktig svordomssoppa, varpå de bara blir för mycket.

Svordomssoppan började koka över redan vid lunchtid idag.

Jag VILL tänka positivt och VILL kämpa igenom krångliga saker, men asså satan så  jag blir förbannad då jag säger till om en sak om och om och om igen UNDER SAMMA DAG och messagen går liksom inte hem. Och den andra parten ler med huvet på sned och tror väl(?) sig vara svår på ett "sympatiskt" sätt. "Ojoj, ja, jag gjorde det igen. Voj nej ändå. Tihi."

Jag ler inte och sätter inte huvet på sned utan fantiserar istället om en pötkö dynamit att stoppa i munnen på den andra parten. 

Tyvärr(?) har jag ingen dynamit. Istället räknar jag till tre, samlar ihop mig för eftermiddagen och försöker hinna ikapp med allt det andra som får vänta medan jag hjälper den andra parten för femtielfte gången. Sen rusar jag iväg efter barnet från dagis och biter ihop käkarna, Mamma vaskavijöö idag, vi ska äta, jamen vaskavisenjöö, jag vet int, och sen kör  vi till butiken för det finns ingen mat hemma, och även om jag älskar den där skäggiga typen jag bor med så på en dag som denna är det otroligt enerverande att tänka att han hade ledigt igår och tammefan han köpte bara mjölk och ingen mat, och så står vi i butiken hungriga jag och Lily och bråkar över ett par lenkkare som hon inte behöver, och jag har lust att sätta ner allt och bara gå ut. Och sambon jobbar kvällsskift och vi kommer hem till et kaos och smutsig disk som står på diskbänken och kattsandlådan behövs putsas och potatisar skalas och jag vill, inte gråta, nej. Jag vill skrika. Jag vill stampa fötterna i golvet och sparka sönder nåt. 

Okej, jag gjorde det inte. Jag städade undan disken, skalade potatisen, lagade maten och satt mig ner till middag med en glad flicka som berömde svampsåsen. Det räddade mig.

Men ändå, ändå ville jag skriva ut den här frustrationen. För att vara ärlig, skulle jag vela göra mer än så. Jag skulle vilja hojta och stå och vifta med händerna och berätta exakt vad som fick bägaren att rinna över. Men så kan jag ju inte göra. Därför skriver jag. Men samtidigt funderar jag, är detta rätt ställe för min rant? Borde jag tygla mig bättre? Blir jag felförstådd, är jag en crybaby? Borde jag ge utlopp för min frustration på nåt annat sätt - sporta bort det, äta godis, gråta en skvätt, måla en tavla? Jag vet int.

Hur gör ni?

...Does this make ANY sense?
Kommentarer (6)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Gråta en skvätt funkar alltid. Smälla i dörrar funkar också. Det är kanske inte bästa sättet kanske men det funkar.
Heidi11.04.14 kl. 09:30
Att smälla dörrar, aaah <3. Det tråkiga är dock att om man är hemma med en sexåring är det svårt att uträtta utan att bli uppläxad av ungen. (Sånt händer också, i alla fall hos oss. Hur dum känner man sig inte då...)
11.04.14 09:59
Makes ALL the sense! Ingen förändring sker om man bara ler och pajar medhårs. Men voi vitsi så man börjar joddla av lycka över den där ena lilla komplimangen över svampsåsen, voi kulta! Sen till jobbparten. Jag har märkt att om INGET hjälper så skjuter jag tillbaka med samma mått eller alternativt exploderar. Alt. 1) Tar fram teaterapan och är lika daiju tillbaka. Lågt och smått av mej, men ibland bara måste man bara för ens eget psyke. Alt. 2) Smäller näven i bordet. Works wonders sometimes. Voi juku så jag kan skrika högt om jag bara vill. Hjälper om man byggt upp skiten en längre tid.

Ranta du på! Bloggvärlden är alldeles för pluffsig och muffsig och behöver lite mera rant och ärlighet. Roarr!

(och skillnaden till min rant var att jag var inte alls arg, mest bara milt upptagen av stuff. Du är arg och I love it! Allt blir så sjuttons mycket mer avgörande och skönt när man verkligen blir arg. Det behövs.)
Pia11.04.14 kl. 09:44
Jag är på vippen att smälla näven i bordet på jobbet, men situationen är lite... svår. Och därför rinner ju bägaren sen över. Perkele. Men ahh, jag måste medge, det känns faktiskt redan lite bättre p.g.a. min rant. En nöjdhet som kommer från att faktiskt skriva om den där dynamitpötkön, inte bara tänka på den. Dynamit. Dynamit. Dynamiiit!
11.04.14 10:04
Jag tappade det fullständigt på en kvinna jag gjorde ett projekt med här nyligen. Hon bara fattade inte hur många gånger man än sade, så jag var tvungen att hoppa jämfota och skrika åt henne i telefonen. Inte proffsigt, inte snyggt, men ack så skönt, och bäst av allt: det funkade! Inte har hon blivit en bättre människa av det, men jag blev kvitt problemet.
Jag är en stor förespråkare av att ta i ordentligt. Tar man inte i låter man det sakta tugga upp ens själ. Jag håller mig lycklig av att explodera lite nu som då.
fua11.04.14 kl. 15:41
Mhmhmh... jag rör mig lite på gränsen av vad jag törs kommentera här om situationen jag tampas med. Kanske jag spyr ur mig detaljerna åt dig per mejl istället. ;)
11.04.14 17:06
Jag har tänkt att man borde köpa svinbilligt porslin (tallrikar!) och när dom där dagarna kommer skulle man bara slänga sönder tallrik efter tallrik. Problemet är ju skärvorna sen...
Johanna11.04.14 kl. 16:51
Fenomenal idé! Detta borde ju utvecklas till ett funkande koncept! Hmm - "Stack, crack and pack up the pieces"-tallriksset med ett underlag att sätta på golvet, som sedan kan packas ihop med skärvorna inuti? Jag luktar miljonvinster här!
11.04.14 17:09
Vi har kört råa ägg, en sprittusch och en hink. Rita idiotens face på ägget och krossa skiten i hinken. Billigt och bra!
Pia11.04.14 kl. 22:45
ägg och hink är ju vansinnigt bra! Vågar inte krossa tallikar mera, slängde en i marken och fick en sylvass skärva i vristen för ett par år sedan. Men tillfredställningen är nog säkert inte lika bra med äggen (ifall man inte får slänga dom på personen man är störd på?)
fua12.04.14 kl. 20:54
Haha, såna fina idéer här! Ägg och hink, måste testas! ...kanske ägg OCH tallrik in i hinken? *växer djävulshorn*
12.04.14 21:42
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: