(Det hoppar tydligen lite sporadiskt hit och dit, innehållet i mina inlägg. Oh well!)
Vi ska gifta oss i sommar, herr V och jag. Vi har bokat festplats (kyrka behövs inte, det blir civilrättegång, höhöhö), jag har köpt min klänning (som jag inte sett sen augusti och som förhoppningsvis ännu passar) och gästlistan börjar vara så gott som klar. Eller klar är den. Vårt bröllop kommer att bestå av ca 70 vuxna nära och kära + de gästers barn, som vi känner personligen. Väldigt få släktingar är inbjudna, om syskon, syskonbarn och föräldrar inte räknas. Mest är det vänner som vi verkligen vill fira med. De flesta bor i Hfors-regionen.
Men. Nu har jag då t.ex. en kompis som jag känner från stadiåren som bor rätt nära oss. Vi har hållit kontakt, vilket jag tycker är naturligt eftersom vi känner varandra och har dessutom få andra långvariga kompisar som bor här i trakten. Jag hade dock inte tänkt bjuda in henne till bröllopet. Men hon tror att hon får en inbjudan ("-Oj vad det ska bli kul att fira ert bröllop!"). Och inte nog med det, hon tror att hon kommer att vara med och planera min möhippa. Hmm, nej..?
Ärf. Hur jag än kommer att handskas med problemet, kommer hon att ta illa upp och antagligen bryta kontakten helt och hållet. Det gör knappast nån skillnad för henne, att vi inte har a) plats, b) pengar att bjuda in alla vi känner.
Jag undrar; vad är etiketten liksom, när det gäller att prata bröllop med folk som inte är inbjudna? (Det var alltså hon som tog upp ämnet bröllop i nån diskussion.) Ska man säga typ, "Sorry, du är inte bjuden så jag ids inte prata om det"? Jag menar, jag har då verkligen inte varit på alla mina kompisars bröllop, men aldrig har jag känt mig utelämnad eller ledsen. Eller bjudit in mig själv heller. Så vitt jag vet.
Krångligt.
