Macarons - ett hot.

Macaronsen var såpass hotfulla, att vår ugn inte längre går att stänga helt. Givetvis blev macaronsen dessutom råa inuti.

Jahas, och så får man börja shoppa efter en ugn. Tur att vi har en massa extra cäsh som bara sitter och skräpar. HAHAHA.

30 minuter senare EDIT: Who gets the last laugh? Mmmmeeeee! HA! Stekte dom jävlarna i den halvöppna ugnen i 30 minuter extra - nu är dom i alla fall inte råa, utan goda!

Och ugnen gick att stänga! Dock tror jag att vi ändå är tvugna att köpa en ny.

29.01.2014 kl. 23:16

Macarons - hot eller möjlighet?

Det ska testas nu, det.

Varför får jag dessa infall att baka klockan halv tio på kvällen?
29.01.2014 kl. 21:32

När kör man diskussionen?

Jag minns ännu fallet Jammu Siltavuori. Jag minns löpsedlarna med flickornas fotografier efter att de försvunnit. Och jag minns, kort därefter, hur min mamma bad in mig i köket. Det var vår. Solen sken genom fönstret. Men mamma hade tårar i ögonen. Och hon sa med allvarlig och lite skrovlig röst, "Lova mig, LOVA, att aldrig, ALDRIG följa med en främling om du är ute och leker." Och jag minns hur jag kände mig plötsligt jätteledsen. Jag visste inte exakt vad som hade hänt, men jag förstod att mamma var ledsen för dom där flickornas skull. Och jag lovade.

Nån tid senare lekte vi med grannarna på vår innergård. I huset brevid bodde en sur gubbe, som alltid grälade på oss (det ekade ju ganska duktigt då vi lekte på gården). Den dagen kom han in körande genom porten i sin fula, lilla vita paketbil. Vi ryggade lite tillbaks som vanligt, eftersom han aldrig hade något trevligt att säga. Men nu satt han kvar i bilen, vevade ner fönstret på passagerarsidan och log brett. "Tulkaas lapset katsomaan!" sade han. Och vinkade ivrigt med handen.

Fan vad vi sprang. Blixtsnabbt tog vi fötterna under oss och sprang till den bakre gården genom portgången. Och jag minns hur det kändes som om en isklump växte i magen på mig. Vår granne är en sån där gubbe, tänkte jag. Han vet var vi bor! Han bor här!

Försiktigt kikade vi tillbaks till den andra gården genom portgången. Grannen satt ännu i bilen och log. Och plötsligt, plötsligt dök det upp ett litet hundansikte i bilfönstret. Och så ett till. Han hade hundvalpar på framsätet. Små, gulliga hundvalpar. Vi gick aldrig fram.

Nu minns jag inte hur vi gjorde efter det, men nu vet jag ju (väl) att han inte menade nåt illa. Han ville bara visa valparna för oss. Men länge, länge sprang vi undan då vi såg honom.

Och nu, nu har det slagit mig att det inte är längre långt tills det att jag pratar riktigt ordentligt med dottern om det här med främlingar som försöker locka barn. Visst har jag sagt lite försiktigt om att hon inte ska gå ensam nånstans med en främling, men så finns det inte så många situationer ännu då det vore möjligt. Och jag vill ju inte att hon ska bli för oroad heller. För såna är ju sexåringar; analyserande, tänkande små varelser, i vars hjärnor prat om elaka gubbar fastnar verkligen hårt.

Svårt. När har ni andra diskuterat sånt här med barnen? Eller har ni?
28.01.2014 kl. 20:40

Catering-logik

I januari har jag spenderat rätt så mycket tid på att googla pitopalvelu + Etelä-Pohjanmaa, och efter rätt så mycket surfande finns det några frågetecken ovanför huvudet.

Frågetecken 1. Hur kan komma sig att det kostar mera för catering om man har t.ex. 60 gäster och inte hundra? Det går ju åt mindre mängder råvaror, det tar (väl) mindre tid att tillreda maten, rätterna för mindre plats, det krävs inte lika mycket personal. What's the catch, liksom? Okej, vi har inte direkt blivit utsatta för det att priset är högre p.g.a. mindre antal gäster, men det är tydligen ganska vanligt att catering-tjänster kör med den här politiken. Visst fattar jag att det för många tjänster och produkter är logiskt att erbjuda rabatt ju större mängd som köps, men nu tycks många catering-tjänster göra det klart att det blir dyrare ju färre människor det är som ska matas. Väldigt ologisk marknadsföring, tycker jag. 

Frågetecken 2. Hur svårt kan det vara att göra en simpel och snygg hemsida med aktuell och relevant information?

Frågetecken nr 2 gäller förresten även DJ-tjänster. Jag är inget superproffs i webdesign eller webb-baserad marknadsföring, men camoon.

27.01.2014 kl. 10:42

Date night (eller training day?)

Idag ska vi köra gemensamt gympass med herr V. Jag insåg just att jag verkligen ser fram emot det. Det är som en date - vi gör nåt kul tillsammans, utan barn, helt koncentrerade på det vi håller på med. Jag ser på honom att han gillar att agera 'tränare' åt mig, och jag gillar att ha honom som tränare.

Lustigt på nåt sätt att en massa svett, fula miner och mjölksyra gör en sådär extra kärlekslycklig inuti.
24.01.2014 kl. 10:38

Ge mig ett färdigt hem, tack

Tittade just ett avsnitt av serien Sisustus uusiksi miehen tapaan (på ruutu.fi). För dom som inte vet så går den brittiska serien ut på att ett par får 10 000 pund för att remppa hemmet. Men så har dom bara tre veckor på sig att remppa, och kvinnan i förhållandet måste flytta ut för den tiden och får inte veta eller bestämma om något av rempan.

I det här avsnittet skulle gubben remppa köket och vessan, och herregud såna problem det kom fram i huset (typiskt brittiskt radhus, ni vet). Och jag tyckte så synd om honom! Två veckor av tre gick åt till att riva ner en vägg och brottas med avloppsproblem därtill. Och jag tänkte; aldrig, ALDRIG mer remppa och riva för oss. Tack.

I vår nuvarande lägenhet rev jag ner tapeterna i alla rum, slipade, målade, rev ner några köksskåp och så slipades och målades golvet (det inte av mig dock). Ja, det skulle bli en massa annat också, men fan. Orkade inte. Orkar inte. Okej, om vi var miljonärer och man kunde köpa proffs till hjälp för det, varför inte, men själv? Med jobb och familj vid sidan om? Never ever ever again.

Jag har hela vuxenlivet drömt om att köpa ett hem som är byggt före 60-talet, riva ner gammalt skit och ändra om enligt en stil i min, öh, vår, smak. Lite danskinspirerat, med vita trägolv (eller betong rentav?), breda fönsterbräden, badkar, inbyggda skåp och simpel inredning lutande mot 50-talet.

Nu, när vi hoppas på att kunna sälja vår lägenhet och flytta till nytt, kommer det säkerligen att bli just så. Så nytt som möjligt. Måla väggar går, men that's it. Ge mig ett hem i tråkig 2000-tals stil med helvitt kök, gråkaklat badrum, ny vessabytta och laminatgolv, jag tar det. Med jubel.
23.01.2014 kl. 22:46

Buss-saknad

Seinäjoki har över 60 000 invånare. Staden är betydligt större än t.ex. Borgå, och nästan lika stor som Tavastehus. Seinäjoki är rätt så vidt utspritt, och den största delen av invånarna bor mer än 4-5 km bort från centrum.

Seinäjoki är en studiestad; Seinäjoki är en 'samlingsplats' för näromgivningen. I centrum finns butikerna, alla restaurangerna (ifall inte Hese, Maccen och enstaka Kotipizzor räknas), bio, barerna, simhallen, biblioteket och tågstationen. Här stannar alla tåg som åker mellan Rovaniemi och Helsingfors. Alla.

Vet ni när de sista bussarna går? 19.30. På vardagar. På lördagar slutar bussarna gå vid fem. På söndagar finns det ingen busstrafik whatsoever.

Heja Seinäjoki. Heja hög rattfyllerisiffra. Heja biltvång. Heja.
22.01.2014 kl. 10:32

Hjärnvärk

Idag har jag pratat i åtta timmar med en superkul konsult om facebook, hemsidor, blogginlägg (inte dessa, dock), twitter, LinkedIn, mejllistor, Google och allt där emellan. Även om det var en hujsigt bra dag är jag alldeles utmattad. Skulle så gärna skriva mer ingående, och har en massa jobbrelaterade tankar som jag vill vädra här på bloggen, men hjärnan är i totalt tiltläge. Another day.

För att vädra huvudkontoret ska jag riva mig till punttis just nu. Till fots. Astran hanterar minusgrader lite dåligt.

***Edit. Det lönar sig att ta med sig punttiskamorna och -kortet om man ska på punttis. Blev inget styrkepass, istället 10,5 kilometers promenad. Lika bra så.***
21.01.2014 kl. 20:27

Som en gammal mummu i överstor gungstol

Så skulle jag analysera min ridlektion idag. Håhhåå. Benen var såå sjuka, och så var det ju svinkallt så jag hade cirka tre fungerande fingrar. Så red jag på Kipsu, som är stor och rör sig med bounce.
Bounce var inte riktigt min grej idag.
20.01.2014 kl. 20:33

På den tredje dagen...

...har hon fortfarande så attans ont i lårmusklerna. What can I say, sambon drar effektiva träningspass.

Jag ska rida idag klockan fem. Bomlektion (puomitunti), d.v.s. en stor del av timmen ska ridas i lätt sits.

Det är nästan, nästan så, att jag hoppas de inhiberar timmen p.g.a. minusgraderna.

20.01.2014 kl. 09:08

Namnlappar

Jag ville inte, att vårt bröllop kommer att kräva väldigt mycket pysslande, men jag fick en aha-upplevelse på Tiimaris rea och fyndade platskort (egentligen julklappsetiketter). Så råkade jag hitta en rolig alfabetstämpel, så platskorten (namnlapparna, what ever) till borden blev ett pysseljobb. Håhå, jag var superduktig och gjorde alla korten så gott som klara redan!

Very easy och very simple, som jag gillar det:


Barnens namnlappar, första versionen. De gjorde vi med Lilys monsterstämplar på vanlig kortkartong. Får se om vi gör dom mer spännande ännu.

19.01.2014 kl. 21:21

Tänker inte stiga upp imorgon

Jag hade benträning med sambon. Arma dagar jag kommer att ha sååå ont det här veckoslutet.

Veckans tips förresten: lämna inte träningskläderna i en bil hela dagen då det är minus femton ute. Inte trevligt att klämma på sig verkligen ISkalla tights.
17.01.2014 kl. 17:52

Listan

Sitter och väntar otåligt på ett mejl, så jag kan ju lika gärna köra listan.

Vad har du på dig?
Grå noppig tröja, rutig skjorta, älsklingsjeans från Only, randig halsduk, underkläder, strumpor och skor.

Hur mår du?
Okej. Nuuuthing special. Lite muskelstelhet. Sjuuukt godissugen.

Vad önskar du just nu?
Att min underbara lilla Astra ska klara av besiktningen i morgon.

Vad har du ätit idag?
Hönssallad. Druckit ca en liter kaffe.

Vad ska du göra i morgon?
Föra bilen till besiktning. Jobba. Träna. Bada bastu eventuellt.

Och på söndag?
Städa. Slappa. Hoppas. Dö av musklevärk.

Vem saknar du?
Bailey-katten som dog i höstas. Mina nära o kära som jag ser alltför sällan.

Senaste köp?
Rasavil-toppahandskar, bruna, stl 6-8 år.

Vad skrattade du senast åt?
Säkert nåt roligt som dottern sade eller gjorde.

Vad grät du senast åt?
Öu mai gaad - jag minns inte?! Whaaat.

Vem sov du senast med?
Med en snarkande herr V. Jag funderade faktiskt i natt på att han låter som jag tänker mig att en snarkande björn låter.

Vad läser du just nu?
Arbetsmejl, ehehehe. Så har jag typ tre böcker på hälft hemma, men de är alla just nu i nån förbaskad låda nånstans i källaren.

Senast sedda film?
Jag tar den som jag senast sett från början till slut: The desolation of Smaug

Vart vill du åka just nu?
På solsemester anywhere? Eller Helsingfors. Alltid Helsingfors.

Senast 3 inkomna sms?

1. Jep, kuva tulee kohta, sen voi lisätä myös sinne promokuviin.
2. Mää tuun ite. :)
3. Fiksattu.

Vad stod det i ditt senast skickade sms?
Jees, kiitokset!

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Hmm? Aijo, en kompis tyckte att jag på min nyaste FB-profilbild liknar en av typerna i Grey's Anatomy. Minns ej namnet, men en sån där mörkhårig chick.

16.01.2014 kl. 16:30

2013 - 2014

Jag är kanske lite sent ute med mina funderingar, men bättre sent än aldrig, eh?

Vad året 2013 lärde mig:

- Våga. Våga våga våga. Vare sig det gäller jobb eller ridning eller matlagning.
- Att byta jobb är sist och slutligen inte så farligt. Man behöver inte jobba tio år på en plats bara för att.
- Jag kan ganska många saker ganska bra.
- Att misslyckas ibland är en del av livet och helt okej. Alla beslut är bra beslut bara man fattar dom.
- Man lär sig även av beslut som inte har 100 % positiva slutsatser.
- Ibland smakar träning skit.
- Att mista en familjemedlem (även en med päls) skär i hjärtat något otroligt. Att fatta eutanasibeslutet på fem minuter gör det inte enklare.
- Musikbranschen i Finland funkar minst sagt finurligt.
- Jag är en debatterande och ifrågasättande person. Alla förstår inte att jag inte menar illa ifall jag är av annan åsikt. Acceptera att nån kan ta illa upp, även om det känns frustrerande.
- Att skaffa hål i öronen som 34 är definitivt att rekommendera – en helt ny smyckesvärld öppnade sig!

Vad jag önskar av år 2014:

- Hälsa. För mig, för familjen, för vänner.
- Glädje. Att hålla i den positivitet som nu finns.
- Att jag vågar. Fatta beslut, göra förändringar om det krävs.
- Att jag vågar lita på att jag kan.
- Förminskat sockerbehov. HA-HA.
- Attityd; omarbeta frustration till energi för att nå egna mål.
- Planering. På alla nivåer.
- Att vi får ta fram flyttlådorna.
- Att jag minns att inte alltid säga allt som jag vill säga. Ibland är det okej att göra det lättare för sig och TIGA.
- Lottovinst. (Just in case)

15.01.2014 kl. 12:56

Då man borde städa...

...är det så mycket lättare att sitta vid datorn och dricka kaffe. Upp, kvinna!

P.S. Varning, bloggen kan bli lite bröllopsig i framtiden. Det är så fiilis att planera och, ja, fiilistellä.
12.01.2014 kl. 14:13
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: