Ge mig ett färdigt hem, tack

Tittade just ett avsnitt av serien Sisustus uusiksi miehen tapaan (på ruutu.fi). För dom som inte vet så går den brittiska serien ut på att ett par får 10 000 pund för att remppa hemmet. Men så har dom bara tre veckor på sig att remppa, och kvinnan i förhållandet måste flytta ut för den tiden och får inte veta eller bestämma om något av rempan.

I det här avsnittet skulle gubben remppa köket och vessan, och herregud såna problem det kom fram i huset (typiskt brittiskt radhus, ni vet). Och jag tyckte så synd om honom! Två veckor av tre gick åt till att riva ner en vägg och brottas med avloppsproblem därtill. Och jag tänkte; aldrig, ALDRIG mer remppa och riva för oss. Tack.

I vår nuvarande lägenhet rev jag ner tapeterna i alla rum, slipade, målade, rev ner några köksskåp och så slipades och målades golvet (det inte av mig dock). Ja, det skulle bli en massa annat också, men fan. Orkade inte. Orkar inte. Okej, om vi var miljonärer och man kunde köpa proffs till hjälp för det, varför inte, men själv? Med jobb och familj vid sidan om? Never ever ever again.

Jag har hela vuxenlivet drömt om att köpa ett hem som är byggt före 60-talet, riva ner gammalt skit och ändra om enligt en stil i min, öh, vår, smak. Lite danskinspirerat, med vita trägolv (eller betong rentav?), breda fönsterbräden, badkar, inbyggda skåp och simpel inredning lutande mot 50-talet.

Nu, när vi hoppas på att kunna sälja vår lägenhet och flytta till nytt, kommer det säkerligen att bli just så. Så nytt som möjligt. Måla väggar går, men that's it. Ge mig ett hem i tråkig 2000-tals stil med helvitt kök, gråkaklat badrum, ny vessabytta och laminatgolv, jag tar det. Med jubel.
23.01.2014 kl. 22:46

Buss-saknad

Seinäjoki har över 60 000 invånare. Staden är betydligt större än t.ex. Borgå, och nästan lika stor som Tavastehus. Seinäjoki är rätt så vidt utspritt, och den största delen av invånarna bor mer än 4-5 km bort från centrum.

Seinäjoki är en studiestad; Seinäjoki är en 'samlingsplats' för näromgivningen. I centrum finns butikerna, alla restaurangerna (ifall inte Hese, Maccen och enstaka Kotipizzor räknas), bio, barerna, simhallen, biblioteket och tågstationen. Här stannar alla tåg som åker mellan Rovaniemi och Helsingfors. Alla.

Vet ni när de sista bussarna går? 19.30. På vardagar. På lördagar slutar bussarna gå vid fem. På söndagar finns det ingen busstrafik whatsoever.

Heja Seinäjoki. Heja hög rattfyllerisiffra. Heja biltvång. Heja.
22.01.2014 kl. 10:32

Hjärnvärk

Idag har jag pratat i åtta timmar med en superkul konsult om facebook, hemsidor, blogginlägg (inte dessa, dock), twitter, LinkedIn, mejllistor, Google och allt där emellan. Även om det var en hujsigt bra dag är jag alldeles utmattad. Skulle så gärna skriva mer ingående, och har en massa jobbrelaterade tankar som jag vill vädra här på bloggen, men hjärnan är i totalt tiltläge. Another day.

För att vädra huvudkontoret ska jag riva mig till punttis just nu. Till fots. Astran hanterar minusgrader lite dåligt.

***Edit. Det lönar sig att ta med sig punttiskamorna och -kortet om man ska på punttis. Blev inget styrkepass, istället 10,5 kilometers promenad. Lika bra så.***
21.01.2014 kl. 20:27

Namnlappar

Jag ville inte, att vårt bröllop kommer att kräva väldigt mycket pysslande, men jag fick en aha-upplevelse på Tiimaris rea och fyndade platskort (egentligen julklappsetiketter). Så råkade jag hitta en rolig alfabetstämpel, så platskorten (namnlapparna, what ever) till borden blev ett pysseljobb. Håhå, jag var superduktig och gjorde alla korten så gott som klara redan!

Very easy och very simple, som jag gillar det:


Barnens namnlappar, första versionen. De gjorde vi med Lilys monsterstämplar på vanlig kortkartong. Får se om vi gör dom mer spännande ännu.

19.01.2014 kl. 21:21

Listan

Sitter och väntar otåligt på ett mejl, så jag kan ju lika gärna köra listan.

Vad har du på dig?
Grå noppig tröja, rutig skjorta, älsklingsjeans från Only, randig halsduk, underkläder, strumpor och skor.

Hur mår du?
Okej. Nuuuthing special. Lite muskelstelhet. Sjuuukt godissugen.

Vad önskar du just nu?
Att min underbara lilla Astra ska klara av besiktningen i morgon.

Vad har du ätit idag?
Hönssallad. Druckit ca en liter kaffe.

Vad ska du göra i morgon?
Föra bilen till besiktning. Jobba. Träna. Bada bastu eventuellt.

Och på söndag?
Städa. Slappa. Hoppas. Dö av musklevärk.

Vem saknar du?
Bailey-katten som dog i höstas. Mina nära o kära som jag ser alltför sällan.

Senaste köp?
Rasavil-toppahandskar, bruna, stl 6-8 år.

Vad skrattade du senast åt?
Säkert nåt roligt som dottern sade eller gjorde.

Vad grät du senast åt?
Öu mai gaad - jag minns inte?! Whaaat.

Vem sov du senast med?
Med en snarkande herr V. Jag funderade faktiskt i natt på att han låter som jag tänker mig att en snarkande björn låter.

Vad läser du just nu?
Arbetsmejl, ehehehe. Så har jag typ tre böcker på hälft hemma, men de är alla just nu i nån förbaskad låda nånstans i källaren.

Senast sedda film?
Jag tar den som jag senast sett från början till slut: The desolation of Smaug

Vart vill du åka just nu?
På solsemester anywhere? Eller Helsingfors. Alltid Helsingfors.

Senast 3 inkomna sms?

1. Jep, kuva tulee kohta, sen voi lisätä myös sinne promokuviin.
2. Mää tuun ite. :)
3. Fiksattu.

Vad stod det i ditt senast skickade sms?
Jees, kiitokset!

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Hmm? Aijo, en kompis tyckte att jag på min nyaste FB-profilbild liknar en av typerna i Grey's Anatomy. Minns ej namnet, men en sån där mörkhårig chick.

16.01.2014 kl. 16:30

2013 - 2014

Jag är kanske lite sent ute med mina funderingar, men bättre sent än aldrig, eh?

Vad året 2013 lärde mig:

- Våga. Våga våga våga. Vare sig det gäller jobb eller ridning eller matlagning.
- Att byta jobb är sist och slutligen inte så farligt. Man behöver inte jobba tio år på en plats bara för att.
- Jag kan ganska många saker ganska bra.
- Att misslyckas ibland är en del av livet och helt okej. Alla beslut är bra beslut bara man fattar dom.
- Man lär sig även av beslut som inte har 100 % positiva slutsatser.
- Ibland smakar träning skit.
- Att mista en familjemedlem (även en med päls) skär i hjärtat något otroligt. Att fatta eutanasibeslutet på fem minuter gör det inte enklare.
- Musikbranschen i Finland funkar minst sagt finurligt.
- Jag är en debatterande och ifrågasättande person. Alla förstår inte att jag inte menar illa ifall jag är av annan åsikt. Acceptera att nån kan ta illa upp, även om det känns frustrerande.
- Att skaffa hål i öronen som 34 är definitivt att rekommendera – en helt ny smyckesvärld öppnade sig!

Vad jag önskar av år 2014:

- Hälsa. För mig, för familjen, för vänner.
- Glädje. Att hålla i den positivitet som nu finns.
- Att jag vågar. Fatta beslut, göra förändringar om det krävs.
- Att jag vågar lita på att jag kan.
- Förminskat sockerbehov. HA-HA.
- Attityd; omarbeta frustration till energi för att nå egna mål.
- Planering. På alla nivåer.
- Att vi får ta fram flyttlådorna.
- Att jag minns att inte alltid säga allt som jag vill säga. Ibland är det okej att göra det lättare för sig och TIGA.
- Lottovinst. (Just in case)

15.01.2014 kl. 12:56

Då man borde städa...

...är det så mycket lättare att sitta vid datorn och dricka kaffe. Upp, kvinna!

P.S. Varning, bloggen kan bli lite bröllopsig i framtiden. Det är så fiilis att planera och, ja, fiilistellä.
12.01.2014 kl. 14:13

Blogg night

Vi sitter här och läser bloggar. Bandit med huvet lutande mot mitt lår. Klockan är halv två.



Varför? Fan vet jag. Denna jävla dygnsrytm utan rytm!
08.01.2014 kl. 01:31

Bröllopsbloggen (argh)

(Det hoppar tydligen lite sporadiskt hit och dit, innehållet i mina inlägg. Oh well!)

Vi ska gifta oss i sommar, herr V och jag. Vi har bokat festplats (kyrka behövs inte, det blir civilrättegång, höhöhö), jag har köpt min klänning (som jag inte sett sen augusti och som förhoppningsvis ännu passar) och gästlistan börjar vara så gott som klar. Eller klar är den. Vårt bröllop kommer att bestå av ca 70 vuxna nära och kära + de gästers barn, som vi känner personligen. Väldigt få släktingar är inbjudna, om syskon, syskonbarn och föräldrar inte räknas. Mest är det vänner som vi verkligen vill fira med. De flesta bor i Hfors-regionen.

Men. Nu har jag då t.ex. en kompis som jag känner från stadiåren som bor rätt nära oss. Vi har hållit kontakt, vilket jag tycker är naturligt eftersom vi känner varandra och har dessutom få andra långvariga kompisar som bor här i trakten. Jag hade dock inte tänkt bjuda in henne till bröllopet. Men hon tror att hon får en inbjudan ("-Oj vad det ska bli kul att fira ert bröllop!"). Och inte nog med det, hon tror att hon kommer att vara med och planera min möhippa. Hmm, nej..?

Ärf. Hur jag än kommer att handskas med problemet, kommer hon att ta illa upp och antagligen bryta kontakten helt och hållet. Det gör knappast nån skillnad för henne, att vi inte har a) plats, b) pengar att bjuda in alla vi känner.

Jag undrar; vad är etiketten liksom, när det gäller att prata bröllop med folk som inte är inbjudna? (Det var alltså hon som tog upp ämnet bröllop i nån diskussion.) Ska man säga typ, "Sorry, du är inte bjuden så jag ids inte prata om det"? Jag menar, jag har då verkligen inte varit på alla mina kompisars bröllop, men aldrig har jag känt mig utelämnad eller ledsen. Eller bjudit in mig själv heller. Så vitt jag vet.

Krångligt.

07.01.2014 kl. 14:06

Ja hon lever ju

Hej!

Jag har saknat bloggen. Och att läsa bloggar. Och kommentera. Men hösten kom och slog mig med en våt disktrasa i ansiktet. Och en massa grejer. Roliga, spännande grejer för det mesta, men lite väl mycket av allt.

Så kom den här så kallade vintern och sög ut musten ur mig. Nu funderar jag att i år är det kanske äntligen dags att ta telefonen i hand och ringa upp läkaren. För den här kamosdvalan, jag orkar inte! Jag orkar inte med att inte orka. Särskilt om det här håller i sig till april. Som förra året. Och året därinnan. Och så vidare. (Hur vårdas förresten kamosdepression/trötthet? Ska man sitta framför en kirkasvalolampa hela dagen? Har förresten väckarklocka med sån lampa, men den hjälper nog inte ett dugg.)

Jag drömmer om att få en stydi vitaminspruta som - ta-dah! - skulle ge tillbaks energin. Lite väl optimistiskt?

Jahas, ett mysigt inlägg att avsluta pausen med, visst? Men don't worry - jag är faktiskt helt lycklig och glad och så. Orkar bara inte glädja mig så mycket. Låter det weird?
17.12.2013 kl. 09:45

Vill ha mig

Om jag sku vara bra på att fota, sku jag kanske ha tagit nån perfekt bild som sku beskriva min sommarkänsla. Den bilden sku innehålla sol, glass, värme, sand, kärlek, skratt och det där jättebreda leendet.

Vet ni, jag lever på en high just nu. Alla kisigula och -fula grejer blir lite mindre kisigula när man har fått en jävla gorilla nerdimpt från ryggen. Otroligt sån egoboost man kan få av ett besked. "Vi har valt dig. Du fick jobbet." Och som jag har njuuuuutit av de där orden. Varit riktigt mallig. "Det var åtti andra, som sökte. Åtti. Dom vill ha mig."
För ibland måst man bara älska sig själv så in i helvete, för man vet aldrig om och när det kan bli svårt igen.
Om en vecka på måndagen börjar jag jobba som kommunikationsansvarig på en semistor firma inom den finska musikbranschen. Mycket ansvar, mycket press på att leverera.

Men sen. Arbetsvägen? Fyra minuter på cykel eller fem med bil. Fatta.

Och. Dom. Valde. Mig.

10.08.2013 kl. 23:28

Sluta skriva, folk!

...jag har ca 300 blogginlägg att läsa. Hilfe!
06.07.2013 kl. 00:29

Livet är så gott

Bloggpausen blev lite längre än jag tänkte mig, oops.

Som sagt var vi i Spanien (San Pedro de Alcantara, brevid Marbella) i två veckor. Det var underbart, San Pedro är perfekt för familjesemester. Mycket lugnt, jätterent och safe - jag hade inte en enda gång den där känslan att nån kan sticka iväg med pengar, telefon eller barn. Massor av lekplatser, massor av glass och strandhäng. Det var total avslappning i två veckor!

Terrassvy mot bergen


Glass. Varje dag.


Boardwalken. Perfekt att springa på. Både stora och små tyckte det.


Stranden. Aaahh.



Lycklig semesterfirare



Efter semestern bar det direkt av till arbetet igen. Inte så lyckligt, det. Massor av jobb och dåliga nyheter, som jag inte ids gå in på här. Känslan var då verkligen inte på topp. Är det nu sen stressen eller vad, men mitt hår började falla av (på riktigt!) och nätterna var sömnlösa.

Men men. Idag började min semester, part deux. Och vet ni, just nu ler livet. Jättebrett. Igen är jag tvungen att vara lite mysterisk, men om man nu säger så att jag tror att jag inte behöver vara sömnlös på samma sätt efter den här semestern. Just nu, just idag, är jag helt kär i mitt liv.
05.07.2013 kl. 18:38

Semester och bloggpaus

Just nu sitter vi på flygfälyet, på väg till Spanien för två veckor. Så det blir nog mer eller mindre bloggpaus. Adios! (Fast tja, inte starten man önskar sig. En av mina närmaste anhöringar har blivit rätt så allvarligt sjuk. Inte exakt så att jag kan fokusera på pool och parasolldrinkar. Snälla vem-det-än-är som bestämmer om oss små människor, låt det bli bra snabbt.)
11.06.2013 kl. 04:46

Inte drömveckan precis

Intet nytt i Östermyra. Jag har bihåleinflammation och mår allmänt skit. Och en massa skit på jobbet att sköta ännu dessutom. Som extra bonus spydde Lily på dagis idag. Fast där tror jag att vi kommit lindrit undan, all mat sen dess har hållits nere.

Men ja, just nu mår jag illa. Illa as in det-snurrar-i-magen -illa. Jättehejsan  det här. Som tröst berättade syrran, som redan är i Spanien och inväntar oss på tisdag, att där finns härliga skor att shoppa. Det gjorde den här kvällen lite bättre.

Håll tummarna, JAG SKA VARA FRISK PÅ TISDAG!
06.06.2013 kl. 23:14
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: