Att försova sig på en måndag.

Man vaknar och inser att man just på den stunden borde redan stå ute på ABCs parkeringsplats och vänta på sin kyyti. Man kastar sig ur sängen och slänger på sig de första bästa kläder man hittar i sovrumsmörkret. Väl i bilen undrar man hur fan det känns så obekvämt att sitta. Weird mellan benen, liksom. Och så på kontorets vessa inser man att man har slängt på sig en stringtrosa bak-och-fram. Priceless. Måndag.
27.08.2012 kl. 19:30

Inga mer nyheter, tack

Det känns som om det har varit en hel massa barn som har omkommit olyckligt i Finland på sistone. Hur kan det kännas så vidrigt att bara läsa om det?

Vår flicka har aldrig ens fallit och slagit sig ordentligt. Hon fyller snart fem. Jag medger, det finns dagar då det känns som om jag aldrig nånsin vill låta henne gå ut genom dörren. Och just nu har jag enorm lust att väcka upp henne bara för att få krama om henne hårt, hårt.
26.08.2012 kl. 22:24

Do I look like an idiot?

Problem.
Tänk dig att nån, t.ex. en rätt så nykommen arbetskamrat, kommunicerar med dig som om du vore en idiot, eller i alla fall mycket lägre ner på nån slags osynlig vip-lista. Inte direkt elakt, men mycket... rautalangasta väännettyä. Även då ärendet gäller uppgifter, som DU alltid har skött. Som personen i fråga aldrig har skött.

Hur gör du, eller gör du nåt? För tänk om typen inte egentligen menar att låta som en besserwisser. Det kan vara fråga om en slags social nervositet. Det kan vara frågan om en ovana att jobba i ett företag efter freelanceår. Det kan ju vara helt oskyldigt.

Men om det skulle vara fråga om en näsvis besserwisser, finns det ett non-bitchigt sätt att säga om att man inte diggar det?

Hur som helst så börjar jag bli lite agiterad nu.


(Edit: Jag jobbar nuförtiden hemifrån några dar i veckan. Så himla skönt att kunna ta ens fysiskt avstånd till grejer som t.ex. ovan. Och så är det dessutom lite enklare att skriva ett blogginlägg vid lunchtid.)
24.08.2012 kl. 11:50

Jag är min värsta fiende? (eller bästa kompis?)

Mycket har det diskuterats om hur man ofta känner sig pressad att göra som "alla andra", att orka lika mycket som "alla andra" osv. Att man borde borde borde orka hela tiden.

Jag vet inte hur ni andra känner det, men jag är nog själv min egen värsta fiende. Min inre röst säger att skippar jag träning en dag så är det okej. Men två dagar efter varandra, det är inte okej. (Om jag nu inte är väldigt sjuk förstås, då brukar rösten inte orka gnälla.)

Idag är det dag två utan träning, eftersom jag missade mitt jumppapass. Och jag känner mig så trött, så himla trött. Men så hör jag den där rösten, den jävlar håller på och gnäller konstant. "Du hinner ännu ut på lenkki, du hinner ännu till gymet..."

Den där rösten är viktig, eftersom jag utan den skulle förmodligen ge upp ganska lätt i många saker i livet.

Men ibland, ibland skulle den kunna hålla käft.
23.08.2012 kl. 21:03

Om anonymitet

Ifall nån undrar.

Jag tycker det är fint att jättemånga i Svenskfinland bloggar under eget namn. Väldigt modigt och bra.

Jag har inte berättat åt många om min blogg. Väldigt få vet om att jag skriver. Och även om jag inte har nåt emot att bekanta hittar hit så håller jag detta gärna för mig själv. Vet inte varför egentligen, det bara känns tryggare så. För annars börjar jag fundera för mycket på vem som läser och hur det jag skriver analyseras.

Nån kanske lägger märke till att jag inte gör stor reklam för mitt namn här på bloggen. Det är ju ingen hemlighet precis, många vet exakt vad jag heter och vem jag är. Men just nu känner jag för att inte locka hit nån enkom p.g.a. mitt namn. För hit skulle man nog hitta genast om man skulle t.ex. googla mig, eftersom det inte finns så många som heter samma som jag.

Just nu finns det även andra faktorer som inverkar på mitt val av anonymitet. Men mer om sånt senare, kanske.
23.08.2012 kl. 20:12

F*ck you, choko

You ain't got shit on me. Det blev blåbär och banan med mjölk istället för dig. Ha!

(P.S. På riktigt, hur svårt kan det vara att äta tillräckligt ofta om dagen? Hur bemästrar man det? Jag är trettitre och kan inte alls.)
22.08.2012 kl. 21:57

Whoosh

10 minuter efter vatsapakara:"Sidubara, jag känner mig inte alls hungrig! Jag tror jag dricker ett stop mjölk och går och lägger mig."

30 minuter efter vatsapakara: "MÅSTE FÅ MAT NUUU!!"

Fiilisen i magsäcken byter på typ en halv sekund. Man undrar hur man låter sig luras varje gång.

På tal om vatsapakara, har ni testat att ligga på rygg, med benen på en jumppaboll, och sen pressa upp höften mot taket? DÖeffektivt för rumpa och lår. Jag kunde nästan höra mina gluteus maximus gråta. Imorgon hör jag dom förmodligen ännu bättre.
21.08.2012 kl. 22:05

Bästa combon (dagens roliga blogginlägg)

Idag har jag skrattat myki bl.a. åt det här , det här , det här och det här. Min humor kan således klassifieras som att jag diggar serier, kakkaprutigrejer och snusk.

Merci beaucoups, people!
21.08.2012 kl. 17:43

Sämsta combon

Sambons kvällsskift till kl. 21 + barnunge som ska i sängs senast kl. 20 + mitt livs första pilatestimme kl. 19.10 - 20.10. Alltså fan jäklar!!

(För övrigt är dom jumppatimmarna jag gillar alltid kvällens sista. Helt kakka.)
20.08.2012 kl. 19:00

Min sunkighets-CV

Jag hänvisar till Fuas inlägg . Voilá, min sunkighets-CV.

Jag väljer tuffa, lite edgyga plagg att ha på jobbet kvällen före. På morgonen drar jag på mig jeans och t-shirt.

Jag ställer kläder och väskor lite här som var och lämnar dem där. Irriterar min sambo otroligt mycket.

Jag är jätte oorganiserad. Jag är organiserad i huvet, och har konstant planer gällande en massa grejer. Jag utför till slut ca 3 % av dehär planerna.

Min dotter är bäst i världen, men på riktigt, ibland önskar jag att hon hade ett syskon att leka med istället för tråkiga mamma som leker fel.

Jag tycks inte bli kvitt min sockerhimo. Det är så helvetes sorligt.

Jag tycks bara bli långsammare och tyngre.

Jag är skit på att lägga mig tillräckligt tidigt. Som idag.

Sådärja, siinä päällimäiset!
19.08.2012 kl. 22:37

Veckans mål

Träning: 2 x bodypump, 2 x vatsa-pakara, 2 x löpning, 1 x ridning, 1 x gympass.
Rytm: Läggdags senast kl 23. MÅSTE börja få in sju timmar sömn.
Socker: noll.
Humör: Glatt.

Så kör vi.
13.08.2012 kl. 09:01

Träningsbloggen

Vi har äntligen ett veckoslut hemma, så nu är jag två kaffeklunkar ifrån superstädning (=2 timmar svett och tårar), efter det ska jag på punttis för att mörda magen och bröstmusklerna. Att sånt.

(Tittade just precis nyss hur Antti Kempas gick i mål på 50 km. Eller snarare staplade över mållinjen. Jag blev riktigt rörd när man såg hur död han var och som han kämpade till slutet. Wow.)
11.08.2012 kl. 15:07

Springa snabbare=lägre?

Igår var jag ute och sprang för första gången på lää-änge, 7,5 km blev det. Testade med att springa 500 meter i lugnt tempo - 500 meter i snabbt tempo. Det funkade riktigt fint faktiskt, jag orkade springa snabbare än jag tänkte mig och höll kilometerfarten vid 6:00 ungefär. Vilket känns helt sjuuuukt snabbt för mig just nu.

Men en sak som jag märkte, var att då jag sprang snabbare var hela jag på nåt sätt 'lägre' ner. Tryckte jag ner höften kanske? Jag har svårt att säga vad jag gjorde annorlunda, men det kändes ganska bra att springa så. Hur känns det för er andra, då ni slår in en extra växel?
25.07.2012 kl. 13:44

NEEEEJ!!! (Epic fail)

Jag trodde att jag hade redan anmält mig till Midnighten. Jag var helt säker.

...Utom att jag inte slutförde reserveringen den gången, eftersom jag skulle först kolla med brorsans sambo vilken tid hon eventuellt tänkt satsa på om hon kommer med. Så blev det midsommar, och... tja. Glömde bort hela grejen. Tills nu, när jag kollade. Mina personuppgifter finns sparade i systemet - men jag är inte anmäld. Satan skit helvete.
21.07.2012 kl. 20:47

Sovmorgnar då och nu

Sovmorgon tio år sen: Vaknar kl. 11, ligger och halvdåsar, stiger upp kl. 12

Sovmorgon nu:
Vaknar kl. 6.30. "Jobb?!! Aijjo, inte jobb."
Vaknar kl. 7.30. "När kommer månne dottern och väcker mig? Aijjo, hon är hos mummi."
Vaknar kl. 8. "Neeej, inte vakna ännu, sooov mänska!!"
Vaknar kl. 8.30. Kan inte sova längre. "Mmmh, kaffe..."
Stiger upp kl. 9. "Oh well, I tried."

Hur kommer det sig att man på jobbmorgnar skulle bra kunna sova till elva, men tammefan på semestern så sover man lika knagligt som en åttioåring?
10.07.2012 kl. 14:40
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: