Pyssel och planer

Det har blivit lite skralt med uppdateringar på bloggen (igen), men jag har så mycket på g just nu. Men skönt att säga, det är en massa positiva grejer! Vi kommer att få helt huippubesök de kommande veckosluten, sen ska jag faktiskt pyssla lite med bröllopsinbjudningarna (vilket jag INTE skulle göra, men oh well), sen ska andra bröllopsrelaterade grejer fixas, men jag vägrar att ta stress och tänker fortsätta andas helt vanligt. Det enda lilla minuset är att det har blivit och bliver lite ont om tid för motion, och p.g.a. dumma spysjukor, gubbens arbetstider etc. har jag inte suttit på hästrygg på en månad nu. Kaki också! Pia, du kunde väl skicka en liten häst (eller ponny) på posten åt mig, till låns för en månad eller så? Tack på förhand!

 
26.05.2014 kl. 12:39

Cykelhjälm - varför inte?

Jag läste Fuas inlägg där hon skrev om cyklisten och användning av cykelhjälm.

Som sagt är Seinäjoki en biliststad. Det är också en cykliststad. Så gott som alla trottoarer är kombinerade cykel/gångvägar, och det är väldigt enkelt att ta sig fram med cykel. Men med mycket trafik och nonchalanta bilister och cyklister händer här tyvärr varje år allvarliga olyckor, och så vitt jag vet har det hänt iaf en dödsvållande olycka varje år i 4-5 års tid nu.

I morse halvvägs till jobbet började jag för intressets skull räkna cyklister med hjälm.

Resultatet (en sträcka på 4 km): 18 andra cyklister, varav en tonåring, resten vuxna. Cykelhjälmar: noll. NOLL!

Jag var den enda som bar hjälm. Skäms, Seinäjokibor, SKÄMS.

(Jag bär dessutom världens finaste hjälm:)




 
21.05.2014 kl. 09:45

Träningspass

Jag har förresten fått in ett nytt träningspass nu och då - arbetsresorna på cykel, nämligen. Tur-retur blir ca 12-13 kilometer, vilket är helt okej, det går an även i lite sämre väder. Synd nog så är L på dagis t.o.m. juni, vilket innebär att då det är min tur att kuska till dagis får det bli bil. Dagiset ligger alltså på samma avstånd hemifrån som mitt jobb, och över fem kilsa är för mycket för vår sexåring att klara av på cykel/till fots. Men i juli hoppas jag på att cykla oftare, rentav varje dag kanske? Har lite lust att slå vad om det med mig själv om att jag tar cykeln varje dag, men om vädret är absolut horribelt kan det hända att jag tänker om.
19.05.2014 kl. 16:16

Suburbia - loving it!

För ca 6,5 år sedan åkte jag och hubbyn till en hans kompis och hälsa på. Kompisen bodde då i området där vi nu bor. Och jag minns hur jag (höggravid) tänkte, hu FAN vad det här området är tråkigt,, vem i hela fridens dal vi bo här? En massa nybygge och inget annat, inget liv!

Nå, nu har ju platsen ändrats ganska dramatiskt. Livet har flyttat in iom att nästan ALLA i området har barn. (Nu finns där dessutom en närbutik med posttjänster och Otto-automat.)

Och vet ni. Jag älskar vårt nya hem. Hela veckoslutet var jag och Lily ute på gården. Hon rände runt med grannarnas ungar (Aaro, Siiri, Ella, Viljami, fråga inte vad föräldrarna heter), jag målade vårt nya begagnade köksbord på terassen, tvättade kläder och skruvade ihop ett gammalt skåp (argh!) och en ny gästsäng* (argh argh!). Men trots att det fanns stunder som skulle ha krävt en iskall sider eller fem (tappa INTE ett skruvmejselbett under en hög terass!) så var jag, ja, helt enkelt lycklig. Och så har jag inte känt mig i ett hem, på grund av ett hem, på jättelänge.

I love suburbia, who knew?

P.S. Ska förresten försöka ta lite bilder att stoppa hit, bloggen ser ju dööötråkig ut.


*JYSKs möbelpaket innehåller alltid för få exemplar av nån skruvsort och för många av en annan. Man undrar, tänker dom kanske att det är annars helt för kul och enkelt att skruva ihop deras grejer..?
19.05.2014 kl. 10:31

Skolan.

Vi var igår på bekantningsdag i Lilys skola. Jättespännande var det. Mest för mamma. Jag menar, jag känner mig lite weirdo i finska skolor. Det är ändå annorlunda från svenska. Som t.ex. det, att det blir två första klasser med 21 elever i bägge. Många föräldrar ojade sig över att det är SÅ MÅNGA BARN - eh, visst var vi väl näst intill lika många? I alla fall i stan? Och på trean slogs våra klasser ihop, då var vi över trettio i en klass. Sen pratades det också om hur stavning (finska) nuförtiden undervisas på ett annat sätt. "Meillähän se meni niin että opittiin koo-oo-ii-ärr-aa - koira; nyt opetetaan ko-i-ra - koira." Jag ba, "Tota, mitä?" Hade vi nåt sånt? Nå int vad jag minns. Och who cares anyway?

Hur som helst. På mötet pratade rektorn först, han är helt huippu. Men sen, hälsovårdaren. Har ni nån gång haft en gammal tant som skolhälsovårdare, en sån med permanent som klär sig i en lite för spänd byxkavaj av linne och som alltid säger, "Till mig kan ni komma när som helst och prata" och ingen gör det? Nå, jag har det. Och den typen finns tydligen fortfarande. Hälsovårdartanten började (utan att introducera sig) med att säga att det är kul att jobba för Pasi (rektorn), men i samma väva fortsatt hon, "niin, onhan meillä toki ikävä myös entistä rehtoria, hänhän kuoli." Öööh what? Vi föräldrar visste inte riktigt vart vi skulle titta, det var bara så konstigt.

Barnen hade i detta skede redan förts till sina klassrum av lärarna. Det känns lite nolo att medge, men både jag och hubbyn var liksom "dammit!" när vi såg att Lilys klasslärare var den äldre av de två lärarna. Och efter den officiella biten, då jag förde Lilys förskolepapper (vi anmälde ju henne till en annan skola före vi visste att vi ska flytta, därav lite pappersskyffling) åt henne, sa hon liksom INGENTING! Jag stod i lärarrummet, och fiilisen var exakt den samma som när man var i skolan. Alla lärare satt där med kaffekoppen i högsta hugg och stirrade på mig. Jag stod vid dörren och förklarade, "Niin kun meillä olisi tässä lapsen eskariarviointilomake, kun tätä ei ehditty lähettää postitse sieltä eskarista suoraan, voinhan palauttaa sen tähän?" Och ingen säger nåt. Så kommer Lilys lärare fram och tar pappren, och tittar på mig som om jag hade tre näsor ellet nåt. Inget leende, inget "hyvä juttu, kiitos", nothing! Neeeej!

Tur nog verkade Lily mycket nöjd. "Nå, var det roligt?", frågade jag på vägen hem. "Det var helt super!" sa hon, "Vi fick mehujää!" 
07.05.2014 kl. 09:03

Lycka i kaos

Jag är sååå stolt.
Under ett år före flytten levde vi mer eller mindre i ett kaos i det gamla hemmet. Vi städade naturligtvis (SOM vi städade i sex månader, särskilt varje söndag pre-visning), men allt som fanns i skåpen var huller om buller. Orkade liksom inte bry mig om en målfärgspyts hengailee tillsammans med sytillbehör och väskor och flip-flops. Allt in bara, och det som inte ryms, det stuvas i IKEA-kassar i källaren (eller bilen). Ljuvligt. Men jag ba tänkte, "det här är inte vårt hem länge till, ingen idé att ordna upp allt".

Okej, nu när vi flyttade så bet det här ju sig i reven big time. Fick inte bara plocka upp saker ur lådor och säckar utan också fundera om vad som hör ihop med vad. Hela veckoslutet har jag lagt in saker i skåp, tagit ut saker ur skåp, omplacerat, bytt om korgar, flyttat grejer från en hylla till en annan. Grubblat. Tagit en öl klockan ett på natten emedan jag stirrat på halvtomma hyllor i ett skåp och funderat.

Insikt igen: det går låååångsamt att ordna alla saker helt på nytt. Men attan också att det känns härligt att VETA var allt finns. Aaaaaahhhhh.

(Okej, lite har jag ännu kvar. Men ändå.)
05.05.2014 kl. 09:33

Insikt från igår kväll

För. Mycket. Kläder. Det har jag. Vågar knappt öppna en enda sopsäck till, för risken är stor att säcken innehåller - tada - mina kläder som ropar i kör, "Jamen vi ska också rymmas in i skåpet!"
 
30.04.2014 kl. 10:20

Hänt sen senast

Torsdag: målade väggar till 4.30 på morgonen. Sov några timmar. Steg upp och inledde flyttdagen. Packade och roudade och agerade pizzalähetti och roudade igen tills klockan var nio. Åkte ännu till svärmor fram och tillbaks. Satt mig ner i soffan i nya hemmet bland femton sopsäckar kl 23 på kvällen.

Fredag: stack till jobbet kl 9. Försökte frenetiskt fundera och planera ut dagen och det inkommande veckoslutet så att jag skulle få så mycket som möjligt i ordning hemma, då hubbyn har jobbveckoslut.

Fredag kl. 10.30: blev överraskad på jobbet av syrran och några kompisar. Möhippa-dags! Hjääälp.

Fredag - söndag: På Stokis-kryssning. Otrolig feelis, otroligt väder, otroligt sällskap. Så himla mycket skratt!

Söndag kl 18. Tåget från stadi anländer till Seinäjoki. Åker hem. Sopsäckar. Lådor. Kläder. Kaos kaos kaos. Andas andas andas.

Måndag på jobbet: En verkligen skit retur till vardagen. Har inte ord att beskriva det. But it ain't good.

Jag är helt slut. Over and out.

 

28.04.2014 kl. 11:00

Remppabloggen: paniken sätter in

Under påsken flyttade vi säkert 14 personbilslass saker till det nya hemmet. Samtidigt målade jag Lilys väggar färdigt. Och det blev sen så, att förutom zebraväggen målade jag direkt på tapeten. Det gick hur bra som helst!

...eller gick och gick. Går. Jag har nämligen halva tamburen och köket och vardagsrummet halvmålat. Jag var tvungen att ge upp igår, eh idag, klockan ett på natten.

Och vi flyttar imorgon.

Och jag har inte packat allt som ska packas.

Och alla sakerna i nya hemmet ligger i stora högar p.g.a. målandet.

Nervsammanbrott.

Men satan jag SKA ha det färdigmålat tills imorgon.
 

23.04.2014 kl. 09:11

Utmaning

Blev utmanad av Pia. Vassego.

1. Varför bloggar du?
För att få skriva på svenska, och för att ha en plats att ranta rätt anonymt. Sorligt men sant, det blir väldigt lite skrivet på modersmålet annars.

2. Ta en bild på var du oftast befinner dig då du bloggar.
Gammal bild, samma soffa:


3. Vilken blogg har du följt längst?
Kaikki mitä rakastin av Eeva Kolu. Hon skriver underbart vackert. För att vara ett 'stort' bloggarnamn känns hon väldigt ärlig och down-to-earth. Och hon kan verkligen skriva.

4. Gå in på ditt senaste inlägg, plocka ut de tre första adjektiven (fortsätt till nästa inlägg om det behövs), och ge varsitt bloggtips för varenda beskrivningsord.
Klok - Den där Pia.
Mindre - Mindre sura miner, mera fniss. Anne.
More - Fua. Mer än en bloggkompis. Har känt henne i tjugo år (SHIT). Ett levande bevis på att man kan om man vill och vågar lita på sig själv.

5. Enligt sann bloggartradition, ta en bild på dig precis nu.


Är just precis så utmattad som jag ser ut. Ingen smink, håret fortfarande vått efter duschen imorse. Slut, slut, slut.

6. Vad får dig att börja följa en blogg?
Bra humor, mysiga bilder (i måtta) och ärlig text. Orkar inte följa med sk. glansbildsbloggar eller bloggar i vilka ett inlägg kan innehålla 10 foton av samma vas från fem olika håll.

7. Ge tre bloggtips: en av nån du känner, en av nån du inte känner, och en som du nyligen börjat följa (av en bekant eller inte).
1) Känner: voi kisi. Känner inte så många bloggare irl. Jag säger Johanna, för henne har jag en gång sett. :)
2) Känner inte: Karkkis blogg är som en karkki. Älskar att bara sitta och njuta av hennes vackra och färgglada bilder.
3) Nyligen börjat följa: Jag har varit lite dålig på att följa med nya på sistone, men Softy ska jag försöka läsa oftare. Hon skriver roligt.

8. Varifrån fick du namnet på din blogg?
Jag bor i Seinäjoki, som egentligen heter Östermyra på svenska. Därav Östermyran.

9. Utmana tre bloggare (som du inte nämnt i tidigare svar) att fylla i denna lista!
Hjälp, vem läser här? Nå okej, jag utmanar:
Heidi, sen när du är frisk och kry :)
Wonderland-Heidi
Catten

Copy&paste-vänlig frågelista:
1. Varför bloggar du?
2. Ta en bild på var du oftast befinner dig då du bloggar.
3. Vilken blogg har du följt längst?
4. Gå in på ditt senaste inlägg, plocka ut de tre första adjektiven (fortsätt till nästa inlägg om det behövs), och ge varsitt bloggtips för varenda beskrivningsord.
5. Enligt sann bloggartradition, ta en bild på dig precis nu.
6. Vad får dig att börja följa en blogg?
7. Ge tre bloggtips: en av nån du känner, en av nån du inte känner, och en som du nyligen börjat följa (av en bekant eller inte).
8. Varifrån fick du namnet på din blogg?
9. Utmana tre bloggare (som du inte nämnt i tidigare svar) att fylla i denna lista!
  
 
22.04.2014 kl. 11:37

I heart clasu 4-eva

Såja. Jag borde ha varit klok redan på torsdagen. Jag var klok på lördagen istället. Var till clasu och skaffade cotechs tapetborttagare. En räddare, hörni. Putsade fyra kvadrat vägg på 1,5 timmar. På samma tid hann jag och en kompis med mindre än en kvadrat igår. Nu ser väggen ut såhär:

 

 

 

 

   

 

Jag sku så ta en kalja nu. Men ack och ve, bilen står på gården... PS Detta mobilbloggande. På RIKTIGT. 

19.04.2014 kl. 17:46

Dis is shit man

Och så sa remppaljuset upp kontraktet. I'm enjoying this even more now.
18.04.2014 kl. 20:50

Remppabloggen: Zebraväggen

Naturligtvis gick det inte som på Strömsö.

Mitt mål igår var att jag skulle få ner tapeten från en vägg. Denna zebravägg skulle flås:


Zebran kom ner med fart. Men vad jag inte anade var att zebraväggen gömde en hemlighet.



Vinröd tapet. Limmad(?) på gipsvägg. Den röda biten lossnar nog, men undre skiktet... Not so. Att få bort det undre lagret blev just så förjävligt som det ser ut. Vid midnatt gav jag upp. Nu ska vi packa saker här hemma istället, och imorgon kan det mycket väl hända att jag sticker till clasu efter den där magiska tapetborttagarmanicken.

Iofs så kom jag på att jag ju har en ångputsare...
18.04.2014 kl. 10:15

17. What I've learned

Good things come to those who wait. At least sometimes.



Nya hemnycklarna.
17.04.2014 kl. 11:02

16. My vice

Godis. Alltid godis.

17.04.2014 kl. 10:58
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: