Skolan.

Vi var igår på bekantningsdag i Lilys skola. Jättespännande var det. Mest för mamma. Jag menar, jag känner mig lite weirdo i finska skolor. Det är ändå annorlunda från svenska. Som t.ex. det, att det blir två första klasser med 21 elever i bägge. Många föräldrar ojade sig över att det är SÅ MÅNGA BARN - eh, visst var vi väl näst intill lika många? I alla fall i stan? Och på trean slogs våra klasser ihop, då var vi över trettio i en klass. Sen pratades det också om hur stavning (finska) nuförtiden undervisas på ett annat sätt. "Meillähän se meni niin että opittiin koo-oo-ii-ärr-aa - koira; nyt opetetaan ko-i-ra - koira." Jag ba, "Tota, mitä?" Hade vi nåt sånt? Nå int vad jag minns. Och who cares anyway?

Hur som helst. På mötet pratade rektorn först, han är helt huippu. Men sen, hälsovårdaren. Har ni nån gång haft en gammal tant som skolhälsovårdare, en sån med permanent som klär sig i en lite för spänd byxkavaj av linne och som alltid säger, "Till mig kan ni komma när som helst och prata" och ingen gör det? Nå, jag har det. Och den typen finns tydligen fortfarande. Hälsovårdartanten började (utan att introducera sig) med att säga att det är kul att jobba för Pasi (rektorn), men i samma väva fortsatt hon, "niin, onhan meillä toki ikävä myös entistä rehtoria, hänhän kuoli." Öööh what? Vi föräldrar visste inte riktigt vart vi skulle titta, det var bara så konstigt.

Barnen hade i detta skede redan förts till sina klassrum av lärarna. Det känns lite nolo att medge, men både jag och hubbyn var liksom "dammit!" när vi såg att Lilys klasslärare var den äldre av de två lärarna. Och efter den officiella biten, då jag förde Lilys förskolepapper (vi anmälde ju henne till en annan skola före vi visste att vi ska flytta, därav lite pappersskyffling) åt henne, sa hon liksom INGENTING! Jag stod i lärarrummet, och fiilisen var exakt den samma som när man var i skolan. Alla lärare satt där med kaffekoppen i högsta hugg och stirrade på mig. Jag stod vid dörren och förklarade, "Niin kun meillä olisi tässä lapsen eskariarviointilomake, kun tätä ei ehditty lähettää postitse sieltä eskarista suoraan, voinhan palauttaa sen tähän?" Och ingen säger nåt. Så kommer Lilys lärare fram och tar pappren, och tittar på mig som om jag hade tre näsor ellet nåt. Inget leende, inget "hyvä juttu, kiitos", nothing! Neeeej!

Tur nog verkade Lily mycket nöjd. "Nå, var det roligt?", frågade jag på vägen hem. "Det var helt super!" sa hon, "Vi fick mehujää!" 
07.05.2014 kl. 09:03

Nerver på spänn

Idag skulle jag och Lily fira flickornas dag, då V jobbar det här veckoslutet. Vi skulle shoppa en bröllopsklänning åt henne, en födispresent åt förskolekompisen och så skulle vi ut och äta lunch, bara vi två. Och sen fotisträningar.

Idag var den dagen på tjugofem som hon absolut, absolut ville leka för sig själv i sitt rum. Och Lily leker inga 'små' lekar. Nehej. Så istället för att sticka iväg tiotiden fick jag verkligen lirka iväg henne klockan 11.30. "Ja vill int, mamma!" Tack för det, liksom.

Vi kom iväg, och rundan (=vi for till Prisma, hade inte tid att mysa runt) gick bra. Men sen.
"Mamma ja VILL INT fa på fotisträningar!"
"Nåmen hördu, vi har lovat att hämta din spelkompis på vägen, så det är nu bara att sticka iväg. Byt kläderna nu, förrän vi blir försenade."
"Ja VILL IIIINT!"
"BYT...byt kläderna. Nu."

Så efter världens långsammaste byte av kläder kom vi iväg. Slirade oss fram till kompisen, plockade upp henne och slirade vidare till skolan där träningarna hålls.

"Mamma, var e mina innelenkkare?" Satan. Slirade fram och tillbaka hem efter lenkkarna. Väl under träningen bestämde sig Lily för att precis ALLT var så hiskelis svårt. Hon är vanligen inte den som gnäller, men idag var allt fel, och det blev ju inte bättre av att jag var på plats. Snyft. Snörvel. Varje gång bollen gick fel åkte axlarna upp och hakan ner. "Ja KANNNN int!!"

Sen hem. Barnet i badet. Laga mat. Kållåda. In i ugnen med den, nej FAN luckan är ju sönder! 200 grader i ugnen som inte går att stänga. Luckan är naturligtvis stekhet på insidan.

"MAMMA!" hörs det från badrummet. "Mamma, det är någo smuuuts i mitt vatten, mamma jag vill boooort!" Samtidigt som jag står där och öppnar stänger öppnar stänger ugnsluckan. "MAMMAAA!"

"VÄNTA TVÅ SEKUNDER!" yvrålar jag tillbaks. Lirkar tillslut den stekheta luckan på plats. Fixar bort ungen från badet.
"Mamma, vad är det för mat idag?"
"Kållåda."
"Men mamma, jag HAATAAAR kållåda!!"

Thank f*ing God att jag smygköpte lösgodis åt mig. Kvällen, du kan komma nu, tack.


 

01.02.2014 kl. 17:31

När kör man diskussionen?

Jag minns ännu fallet Jammu Siltavuori. Jag minns löpsedlarna med flickornas fotografier efter att de försvunnit. Och jag minns, kort därefter, hur min mamma bad in mig i köket. Det var vår. Solen sken genom fönstret. Men mamma hade tårar i ögonen. Och hon sa med allvarlig och lite skrovlig röst, "Lova mig, LOVA, att aldrig, ALDRIG följa med en främling om du är ute och leker." Och jag minns hur jag kände mig plötsligt jätteledsen. Jag visste inte exakt vad som hade hänt, men jag förstod att mamma var ledsen för dom där flickornas skull. Och jag lovade.

Nån tid senare lekte vi med grannarna på vår innergård. I huset brevid bodde en sur gubbe, som alltid grälade på oss (det ekade ju ganska duktigt då vi lekte på gården). Den dagen kom han in körande genom porten i sin fula, lilla vita paketbil. Vi ryggade lite tillbaks som vanligt, eftersom han aldrig hade något trevligt att säga. Men nu satt han kvar i bilen, vevade ner fönstret på passagerarsidan och log brett. "Tulkaas lapset katsomaan!" sade han. Och vinkade ivrigt med handen.

Fan vad vi sprang. Blixtsnabbt tog vi fötterna under oss och sprang till den bakre gården genom portgången. Och jag minns hur det kändes som om en isklump växte i magen på mig. Vår granne är en sån där gubbe, tänkte jag. Han vet var vi bor! Han bor här!

Försiktigt kikade vi tillbaks till den andra gården genom portgången. Grannen satt ännu i bilen och log. Och plötsligt, plötsligt dök det upp ett litet hundansikte i bilfönstret. Och så ett till. Han hade hundvalpar på framsätet. Små, gulliga hundvalpar. Vi gick aldrig fram.

Nu minns jag inte hur vi gjorde efter det, men nu vet jag ju (väl) att han inte menade nåt illa. Han ville bara visa valparna för oss. Men länge, länge sprang vi undan då vi såg honom.

Och nu, nu har det slagit mig att det inte är längre långt tills det att jag pratar riktigt ordentligt med dottern om det här med främlingar som försöker locka barn. Visst har jag sagt lite försiktigt om att hon inte ska gå ensam nånstans med en främling, men så finns det inte så många situationer ännu då det vore möjligt. Och jag vill ju inte att hon ska bli för oroad heller. För såna är ju sexåringar; analyserande, tänkande små varelser, i vars hjärnor prat om elaka gubbar fastnar verkligen hårt.

Svårt. När har ni andra diskuterat sånt här med barnen? Eller har ni?
28.01.2014 kl. 20:40

Dagens fiilis

Pust. 29 grader i dag, och det märktes på orket. Jag hämtade hem en sån här från dagis idag:


Smutsig, svettig och alldeles slut, det var hon. Samma fiilis har jag nu, efter en timmes ridning. Håhhåh vad död jag är.

Förresten, kolla in frökens skjorta. Snygg va?

Den är min. Hubbyn har skött om tvätten igen. Och han har (igen) tyckt att min skjorta är Lilys storlek och stoppat in den i hennes byrå. Så hon har haft den på sig på dagis idag. Undrar just om dagistanterna har reagerat.

Men visst är herr hubby underbar. Han har nämligen också en gång tyckt att jag använder pinka trosor i storlek 98/104. Tala om smicker!
30.05.2013 kl. 23:01

Barnbokstips för semesterresa?

Vi ska på resa till Spanien om två (2!) veckor. Nu funderar jag över läsbart åt femåringen att ta med på resan. Gärna en lite längre bok med kapitel, och helst med bilder, om nu inte på varje sida så i alla fall lite här och där. Boken får gärna vara lätt, man vill ju ogärna kånka på tegelstenar i kappsäcken.

Astrid Lindgren har vi kört ganska mycket av. Bullerbybarnen, Lotta på bråkmakargatan och Pippi är nog nära på genomläst redan. Ronja och bröderna Lejonhjärta är kanske lite onödigt skrämmande ännu, särskilt då Lilys kusin på tre år är med (och säkert också gärna lyssnar på). Jag är inte värst intona på att läsa högt ur serietidningar som Kalle Anka och så, det får hon gärna läsa själv sen när den tiden kommer.

Idéer?

27.05.2013 kl. 19:44

Vårfest?

Efter lite surfande verkar det som om alla dagisar i världen har haft våravslutning idag.

Alltså på riktigt, ALLA har firat dagisvårfest idag. Utom vi då.

Hoppas jag innerligt.

*störtläser igenom alla dagismejl*

23.05.2013 kl. 23:34

Jesus är död, klapp klapp

Jag måste bara dela med mig dotterns sång som hon komponerade och sjöng tidigare idag. Den var på finska, så här kommer originalversionen, var så god:

Jeesus on kuollut, taputetaan! *klapp klapp*

Jeesus on kuollut, taputetaan! *klapp klapp*

Nyt juhlitaan, nyt taputetaan, ja sitten vielä kahvitellaan, Jeesus on kuollut! *klapp klapp*

Jag antar att de på dagis har förklarat varför vi (krhm) kristna egentligen firar påsk. Tydligen har vissa delar av stoorin blivit lite oklara på vägen. Men, skam på mig, jag maindade inte alls, snarare dog jag av skratt. Jag tror att min plats i himlen är definitivt att glömma nu. Fniss. 

 

17.04.2013 kl. 22:01

Vuxna är värst

Sitter på tåget. Här är en sju- och femåring. Ensamma. Utan föräldrar. Lillebror har rymt några gånger från storasyster. Som är alltså sju. 
 
Vi gick till restaurangen. Smockfullt med spritstinkande vuxna som inte ger plats. Dom som gav, använde vittusaatana som komma. 
 
Inte en angenäm resa, det här.
25.01.2013 kl. 18:40

Pluspoäng till dagiset

...Dom har byggt en liten skrinnskobana på dagisgården! Vår flicka har således lärt sig skrinna 'ordentligt' på en dag. Okej, det behövs väl lite träning ännu, men ändå. Super idé!
16.01.2013 kl. 17:51

Sunday, boring Sunday

Uaaah, jag hatar söndagar. Inte för att jag maindar att ha ledigt. Men det är så ATTANS trååååkigt.

Sambon har nuförtiden nästan alltid antingen dagsskift (7-19) på söndag eller så nattskift lö-sö, varpå han sover hela söndagen.

Det blir ganska många söndagar på tumis med Lily, och även om vi har kul och  försöker hitta på kul saker tillsammans, så blir jag tokig på att inte ha vuxensällskap.

Och så är ju mitt sällskap en femåring, vilket ibland tär lite på nerverna. "Mamma mamma vad ska vi gö idag de e så tråååååkit nej jag vill inte ut ja vill leka nej jag vill int spela spel mamma du får int dricka kaffe nu nej kom o lek me mig NU och NU vill jag ut men jag vill int ha dom där skorna på jag vill sätta lenkkare mamma kan vi leka dagis sen när vi kommer in mamma jag vill absolut inte äta" etc etc.

Försök nu sen klara dig en kväll utan choko efter det.
13.01.2013 kl. 09:48
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: