Inredningsfrågor som Google / Pinterest inte svarar på

- allmän inredningsinspiration för nya lägenheter under 100 kvm (som inte har breda fönsterbräden, megastora rum eller trägolv)

- kloka lösningar till klädförvaring för kids som själva väljer/viker in sina kläder, men som har en räckhöjd på endast 125 cm och ett rätt så litet rum. Alltså HUR ska man få t-skjortor, långärmade, byxor, leggings, klänningar, kjolar, strumpisar, pyjamasar, undisar och strumpor att rymmas i en byrå?! Don't get me started om utekläder, sportutstyrsel etc. Höga skåp är helt ur rumpan.

- fiffiga lösningar för sjuåring och skrivbord. Funderar på att skaffa ett litet kvadratiskt (mat)bord till barnrummet och heiva skrivbordet (ni vet, avlångt, lådor på ena sidan, öppen hylla på andra), eftersom barnet alltid gör läxor etc. vid köksbordet och skrivbordet står och samlar damm och en massa udda grejer. Men vill gärna att fröken har ett bord i sitt rum för pyssel etc. Det simpla vore att skaffa ett par vanliga stolar till vanligt bord. Fröken är dock rätt kort (115 cm), så vad vore en ergonomisk och ekonomisk lösning? Ett bord kostar ju inte mycket (Hej IKEA), men att skaffa högre stol(ar) kan bli lite onödigt dyrt, och visst växer ju barnet sen. Ääähhh.
 

22.09.2014 kl. 15:04

First time for everything

Idag gjorde jag nåt för första gången.

Jag sade till min chef, 'NYT mulla meni hermot!' och marcherade ut.

Och slängde igen dörren efter mig.

Jag minns inte när jag skulle senast ha varit så rosenrasande som jag var idag.

Hur gick det sen? Jag gick tillbaks, och delade med mig min åsikt, sakligt dock fortfarande skakande av ilska. Och då menar jag skakande.

Fan vad det kändes - bra. Don't you f-ing mess with me.
16.09.2014 kl. 14:49

Den tjockarmade här hej

Jag är inte så värst lång, 156 cm ungefär. Kroppen jag har tycker jag är helt okej – lite mjuk, lite på väg south, men långt ifrån oproportionell, vågar jag påstå.

Att köpa byxor och jeans har ju varit en pest i flera år. Eftersom jag har en rumpa och lår som är *shock* bredare än mina knäskålar, innebär det att jag oftast är tvungen att köpa jeans med på tok för långa buntar. Nåh, jag tror inte att jag är ensam med mina jeansproblem, eftersom få av oss har de milslånga pinnbenen som modeller har.

Men nu har jag märkt nåt nytt. Jag har ’fel’ överkropp också.

Provade läderjackor igår. Jag tänkte nästan börja skratta högt. Mina armar är ju heelt för tjocka! En jacka i storlek S satt som slickad runt armarna, vilket gjorde att axlarna såg ut som nån slags puffar. Så jag tog storlek M istället. Resultat? Ärmarna var fortfarande ganska tajta, och dessutom nu 6 cm för långa. Så nähe, ingen jacka för mig att sitta och drägla över i när framtid.

Tur att man inte är en osäker tjugoåring längre – som trettiofem känns det där ju närmast absurt. Och ledsamt, men på ett allmännare plan.

16.09.2014 kl. 14:34

Ego

Jag är i en ego-fas just nu. En sån där jag high-fivar mig själv för ett och annat. Berömer mig själv, tycker jag är bra.

Vet ni, att själv boosta sin ego är den bästa egoboosten. Att man faktiskt kan och får vara stolt över vad man kan.

I går skrev jag en artikel. Idag skickade jag ut den i medievärlden. För trettio minuter sen publicerades den (lite mixtrad version, men ändå) på en av Finlands största musikrelaterade sajter. Nu sitter jag här och tänker, "and that was ME". Jag behöver ingen kredd för just detta offentligt - för mig räcker det att jag vet att jag gjorde nåt rätt. Och bra.

En så bra känsla att vara sin egen största fan. Jag tror jag bjuder mig själv på irtsare.




 

 

12.09.2014 kl. 16:16

När du tar på dig en gammal kjol till jobbet

Kolla för fan att du kan
a) sitta med den på,
b) lirka upp eller ner den när du går på kisi.

Min rumpa tycks av nån anledningen vara, hmm, mer svullen nu än då när jag vägde 7 kg mindre. Konstigt.

 
09.09.2014 kl. 11:30

Bra tips på att stänga av jobbjag?

Jag har en hel mängd jobbstress just nu och förmodligen även hela slutåret. Risken finns att jag går hem från jobbet och kaskadspyr min dåliga fiilis över gubben. Visst, ibland måste man få prata eller gråta ut, men jag vill gärna höra tips, om såna finns, för hur man undviker det. Att gråta eller sporta eller äta godis bär ju oftast en lång väg, men jag skulle önska att det fanns sånt som jag kan göra utan att isolera mig själv från familjen. Kanske nåt i stilen med att alla familjemedlemmar berättar vad som är bra med just den dagen, positive thinking liksom.

Hur stänger ni av jobbjaget därhemma? Eller gör ni det?
03.09.2014 kl. 14:43

Den längsta månaden på året börjar nu

Jag sade upp mig igår. Jag blev erbjuden ett nytt jobb med högre lön, spännande arbetsuppgifter och mycket ansvar. Jag är spänd av förväntan, på alla möjliga och omöjliga sätt. Men kanske mer om det senare.

Jag kommer att jobba på mitt gamla jobb ännu i en månad. Uppsägningstiden är egentligen 14 dagar, men jag ville ge dem lite mer andningsrum. Lite mer tid att ta över mina arbetsuppgifter.

Nu är jag halvvägs i dag ett och vet att detta kommer att bli den värsta och längsta månaden på länge. "Bränn inte broar i onödan" säger jag åt mig själv. Håll dig neutral. Coolt bara, coolt. So far, so good. Men det kan hända att nån bro plötsligt sprängs till atomer i nåt skede. För så är det bara, att även om jag är skiten som sticker, har ingen rätt att strila all sin bitterhet i nacken på mig. Så tycker jag i alla fall.

03.09.2014 kl. 12:51

Minst värst

Suck. Att välja rätt ögonblick för nåt då det inte finns ett rätt ögonblick. Samtidigt som man analyserar vad som är minst värst, blir det samtidigt också mer tid över för analys av möjliga konsekvenser. Argh, det blir SÅ inte bättre av det.

Uff. Det är väl bara att ta i kanten på plåstret och riva snabbt av.
Imorgon. Tror jag.
Mañana.  
01.09.2014 kl. 16:38

Hej bloggen

Det var ju en tid sen! Hade lite nybörjarproblem och hittade inte mitt nya lösenord i mejlen. Befarade redan att nån har varit här och tagit över kontot, men det visade sig att gmails mystiska dolda spamkorg hade ätit upp mejlet.

Så. Vad har hänt sen senast? Jag har bytt efternamn och bil, har nuförtiden en stor skolflicka som bl.a. har gått ensam till butiken och fått en egen telefon, och som dessutom har kommit in i en ny Fas (Vaihe, ni vet). Kära nån då såna utbrott vi fått vittna. Från flicka till argt monster på två röda sekunder.

Men annars så går ju livet som det brukar. Fast tja, lite andra nya vindar är kanske snart på kommande. I'll keep you posted.
25.08.2014 kl. 09:32

Laddade Garminen

Garmin har fått sig en dos energi idag. Vilket betyder att jag ska på lenkki ikväll. Har inte sprungit på sisådär, hmm, ever? Detta kommer att bli spännande hemskt.
16.06.2014 kl. 13:33

Typiskt

Den kväll som fotisen äntligen börjar bränner det så in i helvete bakom ögonlocken. Varför alltid då, när man har tänkt vaka för nåt intressant?! Varför aldrig då när man ligger och glor på nån absolut skräp reality till klockan ett på natten? Just wondering.
12.06.2014 kl. 22:27

Pyssel och planer

Det har blivit lite skralt med uppdateringar på bloggen (igen), men jag har så mycket på g just nu. Men skönt att säga, det är en massa positiva grejer! Vi kommer att få helt huippubesök de kommande veckosluten, sen ska jag faktiskt pyssla lite med bröllopsinbjudningarna (vilket jag INTE skulle göra, men oh well), sen ska andra bröllopsrelaterade grejer fixas, men jag vägrar att ta stress och tänker fortsätta andas helt vanligt. Det enda lilla minuset är att det har blivit och bliver lite ont om tid för motion, och p.g.a. dumma spysjukor, gubbens arbetstider etc. har jag inte suttit på hästrygg på en månad nu. Kaki också! Pia, du kunde väl skicka en liten häst (eller ponny) på posten åt mig, till låns för en månad eller så? Tack på förhand!

 
26.05.2014 kl. 12:39

Cykelhjälm - varför inte?

Jag läste Fuas inlägg där hon skrev om cyklisten och användning av cykelhjälm.

Som sagt är Seinäjoki en biliststad. Det är också en cykliststad. Så gott som alla trottoarer är kombinerade cykel/gångvägar, och det är väldigt enkelt att ta sig fram med cykel. Men med mycket trafik och nonchalanta bilister och cyklister händer här tyvärr varje år allvarliga olyckor, och så vitt jag vet har det hänt iaf en dödsvållande olycka varje år i 4-5 års tid nu.

I morse halvvägs till jobbet började jag för intressets skull räkna cyklister med hjälm.

Resultatet (en sträcka på 4 km): 18 andra cyklister, varav en tonåring, resten vuxna. Cykelhjälmar: noll. NOLL!

Jag var den enda som bar hjälm. Skäms, Seinäjokibor, SKÄMS.

(Jag bär dessutom världens finaste hjälm:)




 
21.05.2014 kl. 09:45

Suburbia - loving it!

För ca 6,5 år sedan åkte jag och hubbyn till en hans kompis och hälsa på. Kompisen bodde då i området där vi nu bor. Och jag minns hur jag (höggravid) tänkte, hu FAN vad det här området är tråkigt,, vem i hela fridens dal vi bo här? En massa nybygge och inget annat, inget liv!

Nå, nu har ju platsen ändrats ganska dramatiskt. Livet har flyttat in iom att nästan ALLA i området har barn. (Nu finns där dessutom en närbutik med posttjänster och Otto-automat.)

Och vet ni. Jag älskar vårt nya hem. Hela veckoslutet var jag och Lily ute på gården. Hon rände runt med grannarnas ungar (Aaro, Siiri, Ella, Viljami, fråga inte vad föräldrarna heter), jag målade vårt nya begagnade köksbord på terassen, tvättade kläder och skruvade ihop ett gammalt skåp (argh!) och en ny gästsäng* (argh argh!). Men trots att det fanns stunder som skulle ha krävt en iskall sider eller fem (tappa INTE ett skruvmejselbett under en hög terass!) så var jag, ja, helt enkelt lycklig. Och så har jag inte känt mig i ett hem, på grund av ett hem, på jättelänge.

I love suburbia, who knew?

P.S. Ska förresten försöka ta lite bilder att stoppa hit, bloggen ser ju dööötråkig ut.


*JYSKs möbelpaket innehåller alltid för få exemplar av nån skruvsort och för många av en annan. Man undrar, tänker dom kanske att det är annars helt för kul och enkelt att skruva ihop deras grejer..?
19.05.2014 kl. 10:31

Lycka i kaos

Jag är sååå stolt.
Under ett år före flytten levde vi mer eller mindre i ett kaos i det gamla hemmet. Vi städade naturligtvis (SOM vi städade i sex månader, särskilt varje söndag pre-visning), men allt som fanns i skåpen var huller om buller. Orkade liksom inte bry mig om en målfärgspyts hengailee tillsammans med sytillbehör och väskor och flip-flops. Allt in bara, och det som inte ryms, det stuvas i IKEA-kassar i källaren (eller bilen). Ljuvligt. Men jag ba tänkte, "det här är inte vårt hem länge till, ingen idé att ordna upp allt".

Okej, nu när vi flyttade så bet det här ju sig i reven big time. Fick inte bara plocka upp saker ur lådor och säckar utan också fundera om vad som hör ihop med vad. Hela veckoslutet har jag lagt in saker i skåp, tagit ut saker ur skåp, omplacerat, bytt om korgar, flyttat grejer från en hylla till en annan. Grubblat. Tagit en öl klockan ett på natten emedan jag stirrat på halvtomma hyllor i ett skåp och funderat.

Insikt igen: det går låååångsamt att ordna alla saker helt på nytt. Men attan också att det känns härligt att VETA var allt finns. Aaaaaahhhhh.

(Okej, lite har jag ännu kvar. Men ändå.)
05.05.2014 kl. 09:33
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: