Vi har ju ingen egen stuga, men tack vare världens bästaste syrra (igen), får min familj också nu och då njuta av lyxen att spendera ett stugveckoslut i rukukläder och kumppare.

Eller kanske t.o.m. i bikini i det här vädret?

Ruovesi-stranden sju veckor sen:


Vad jag hoppas stranden ser ut som imorgon:


Om nån hade 15 år sen sagt att jag en dag blir så här galet lycklig över ett stugveckoslut, skulle jag ha pissat på mig av skratt. Nu är det väl bara att konstatera; medelålderslivet, I'm coming.
 

Jag snodde de här kluriga frågorna av Pia. Min snorfyllda hjärna funkar inte med att skriva nåt djupt och meningsfullt just nu, så here goes:

1) om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle det vara?
Nothern Exposure (Villi Pohjola). Fiilis. Natur. Galna typer. Fula vinterkläder. What not to love?

2) använder du ordet "hen"? om ja, när och hur?
Nä. Eller tja, kanske jag har använt det typ två gånger om nåns bebis i magen. Jag ställer mig neutralt till ordet, behövs det nån gång kan jag nog använda det. Men allmänt sett är jag nog väldigt utanför den hetsade hen-diskussionen.

3) om du var en ståtligt träd, var skulle du villa stå då?
I observatorieparken, på en plats där en massa snatisar skulle kunna klättra upp på mig och kolla in Sverigebåtarna och nyårsraketerna och annat siisti.

4) finns det en fråga du inte vill svara på? alltså inte en av mina, utan helt allmänt, vad svarar du inte på?
Jag funderar och funderar, men nä, kommer inte på nåt. Har inte problem med att berätta lön eller bostadspris, födelseår eller vikt. Mitt svar beror mera på den som frågar än på frågan i sig.

5) favoritpryl?
Datorn? Den använder jag väl mest. Och kaffekokaren.

Japp. Nu lunch. Om nån vill ha frågor av mig så är det bara att säga hep så levererar jag.
 

Jag tror att jag ger upp med ridningen. Känner mig så överlopps på lektionen nuförtiden, särskilt då min grupp har förvandlats till nån slags inkörning av nya hästar - ja, inte för min del, men för dom andra, skitduktiga ryttarna som "flyttat in" på vår lektion - samtidigt som min favvolärare tydligen inte drar vår grupp mer.
Jag kan inte rida bra, men si det gör ju ingenting, jag kan ju bara lunka på och göra lite ditåt, och läraren koncentrerar sig på dom som kan och lär dom att bli ännu bättre istället. Och alla känner alla, alla rider tusen gånger i veckan, utom jag. Vittu så roligt.  

In case ni missade, jo jag tycker helt sjukt synd om mig själv. Särskilt då jag är i karkkilakko.

Jag var på facial idag. Julgubben hämtade mig ett presentkort till lokala spa:t, och äntligen fick jag gå och få ansiktet inlindat i choklad. Härligt! Dessvärre så hade dom avslappningsmusik i bakgrunden. Och säg mig, HUR avslappnas man om man lyssnar på nån slags keyboard-version av - tadaa - en månraket som skjuter upp i rymden? Vem, varför, vah?! Okej, det fanns annat skit på cd:n också, men nedräkningen och kapow-ljudet från raketmotorn tog priset.

Den horribla pimpelipom-musiken fick mig att minnas Lilys förlossning. När jag på morgonen av Lilys födelsedag kom till sjukhuset trodde jag att det skulle ta en eeeevighet tills hon föddes. Så jag gjorde det största möjliga misstaget: skickade hem gubben för några timmar, och lämnade mig i en nyss utbildad barnmorskas händer. O herregud. Hon var snäll och trevlig, visst, men hon var inte världens bästa stödperson för nån som snart ska skjuta ut en bowlingboll ur sin precious för första gången i sitt liv. Men jag var mjäkig nog att go with the flow, så när hon föreslog ett bad tyckte jag det lät som en super idé. Tills hon lämnade mig i badrummet ensam. Ja, inte ensam, utan med en avslappnings-cd på för fullt.

Typ sekunden efter att hon gick ut, började Thö Värkarna. Helt pissigt, men absolut helvete blev det med den där satans cd-rösten i bakgrunden. Och spelaren var naturligtvis på andra sidan rummet. "Reeeentoudu. Tuuuunne aaaaltojen liplattavan kaaauniiiiseen raaantaaan, pimpelipom..." Om och f*cking om igen. Mina krystvärkar blev, som sagt, så helvetiskt starka i vattnet, att det enda jag förmådde göra var att försöka flyta med armar och ben spretande. Tänk er flodhäst meets sjöstjärna. Jag försökte guppa närmare cd-spelaren, men helt förgäves.

När barnmorskan kom tillbaka var jag bara så färdig på hela världen. Hon hade tur att jag varken kunde prata normalt eller använda våld, annars skulle hennes karriär ha blivit kortvarig.

Men tänk, ändå skulle jag kunna om hela faderullan igen. Crazy, I say.

Jag insåg just nånting. Jag har blivit, i all hemlighet, nån slags bastufantast.

Jag är nämligen helt pisskakkamåndagstrött, men tanken av bastu x 2 får mig att orka till simhallen. De e heelt andra keikkor än att komma hem svettig från lenkki/pumpen och ta en snabb dusch. Ångbastu, here I come!