Inredningsfrågor som Google / Pinterest inte svarar på

- allmän inredningsinspiration för nya lägenheter under 100 kvm (som inte har breda fönsterbräden, megastora rum eller trägolv)

- kloka lösningar till klädförvaring för kids som själva väljer/viker in sina kläder, men som har en räckhöjd på endast 125 cm och ett rätt så litet rum. Alltså HUR ska man få t-skjortor, långärmade, byxor, leggings, klänningar, kjolar, strumpisar, pyjamasar, undisar och strumpor att rymmas i en byrå?! Don't get me started om utekläder, sportutstyrsel etc. Höga skåp är helt ur rumpan.

- fiffiga lösningar för sjuåring och skrivbord. Funderar på att skaffa ett litet kvadratiskt (mat)bord till barnrummet och heiva skrivbordet (ni vet, avlångt, lådor på ena sidan, öppen hylla på andra), eftersom barnet alltid gör läxor etc. vid köksbordet och skrivbordet står och samlar damm och en massa udda grejer. Men vill gärna att fröken har ett bord i sitt rum för pyssel etc. Det simpla vore att skaffa ett par vanliga stolar till vanligt bord. Fröken är dock rätt kort (115 cm), så vad vore en ergonomisk och ekonomisk lösning? Ett bord kostar ju inte mycket (Hej IKEA), men att skaffa högre stol(ar) kan bli lite onödigt dyrt, och visst växer ju barnet sen. Ääähhh.
 

Publicerad 22.09.2014 kl. 15:04

First time for everything

Idag gjorde jag nåt för första gången.

Jag sade till min chef, 'NYT mulla meni hermot!' och marcherade ut.

Och slängde igen dörren efter mig.

Jag minns inte när jag skulle senast ha varit så rosenrasande som jag var idag.

Hur gick det sen? Jag gick tillbaks, och delade med mig min åsikt, sakligt dock fortfarande skakande av ilska. Och då menar jag skakande.

Fan vad det kändes - bra. Don't you f-ing mess with me.
Publicerad 16.09.2014 kl. 14:49

Den tjockarmade här hej

Jag är inte så värst lång, 156 cm ungefär. Kroppen jag har tycker jag är helt okej – lite mjuk, lite på väg south, men långt ifrån oproportionell, vågar jag påstå.

Att köpa byxor och jeans har ju varit en pest i flera år. Eftersom jag har en rumpa och lår som är *shock* bredare än mina knäskålar, innebär det att jag oftast är tvungen att köpa jeans med på tok för långa buntar. Nåh, jag tror inte att jag är ensam med mina jeansproblem, eftersom få av oss har de milslånga pinnbenen som modeller har.

Men nu har jag märkt nåt nytt. Jag har ’fel’ överkropp också.

Provade läderjackor igår. Jag tänkte nästan börja skratta högt. Mina armar är ju heelt för tjocka! En jacka i storlek S satt som slickad runt armarna, vilket gjorde att axlarna såg ut som nån slags puffar. Så jag tog storlek M istället. Resultat? Ärmarna var fortfarande ganska tajta, och dessutom nu 6 cm för långa. Så nähe, ingen jacka för mig att sitta och drägla över i när framtid.

Tur att man inte är en osäker tjugoåring längre – som trettiofem känns det där ju närmast absurt. Och ledsamt, men på ett allmännare plan.

Publicerad 16.09.2014 kl. 14:34

Ego

Jag är i en ego-fas just nu. En sån där jag high-fivar mig själv för ett och annat. Berömer mig själv, tycker jag är bra.

Vet ni, att själv boosta sin ego är den bästa egoboosten. Att man faktiskt kan och får vara stolt över vad man kan.

I går skrev jag en artikel. Idag skickade jag ut den i medievärlden. För trettio minuter sen publicerades den (lite mixtrad version, men ändå) på en av Finlands största musikrelaterade sajter. Nu sitter jag här och tänker, "and that was ME". Jag behöver ingen kredd för just detta offentligt - för mig räcker det att jag vet att jag gjorde nåt rätt. Och bra.

En så bra känsla att vara sin egen största fan. Jag tror jag bjuder mig själv på irtsare.




 

 

Publicerad 12.09.2014 kl. 16:16

När du tar på dig en gammal kjol till jobbet

Kolla för fan att du kan
a) sitta med den på,
b) lirka upp eller ner den när du går på kisi.

Min rumpa tycks av nån anledningen vara, hmm, mer svullen nu än då när jag vägde 7 kg mindre. Konstigt.

 
Publicerad 09.09.2014 kl. 11:30

Bra tips på att stänga av jobbjag?

Jag har en hel mängd jobbstress just nu och förmodligen även hela slutåret. Risken finns att jag går hem från jobbet och kaskadspyr min dåliga fiilis över gubben. Visst, ibland måste man få prata eller gråta ut, men jag vill gärna höra tips, om såna finns, för hur man undviker det. Att gråta eller sporta eller äta godis bär ju oftast en lång väg, men jag skulle önska att det fanns sånt som jag kan göra utan att isolera mig själv från familjen. Kanske nåt i stilen med att alla familjemedlemmar berättar vad som är bra med just den dagen, positive thinking liksom.

Hur stänger ni av jobbjaget därhemma? Eller gör ni det?
Publicerad 03.09.2014 kl. 14:43

Den längsta månaden på året börjar nu

Jag sade upp mig igår. Jag blev erbjuden ett nytt jobb med högre lön, spännande arbetsuppgifter och mycket ansvar. Jag är spänd av förväntan, på alla möjliga och omöjliga sätt. Men kanske mer om det senare.

Jag kommer att jobba på mitt gamla jobb ännu i en månad. Uppsägningstiden är egentligen 14 dagar, men jag ville ge dem lite mer andningsrum. Lite mer tid att ta över mina arbetsuppgifter.

Nu är jag halvvägs i dag ett och vet att detta kommer att bli den värsta och längsta månaden på länge. "Bränn inte broar i onödan" säger jag åt mig själv. Håll dig neutral. Coolt bara, coolt. So far, so good. Men det kan hända att nån bro plötsligt sprängs till atomer i nåt skede. För så är det bara, att även om jag är skiten som sticker, har ingen rätt att strila all sin bitterhet i nacken på mig. Så tycker jag i alla fall.

Publicerad 03.09.2014 kl. 12:51

Minst värst

Suck. Att välja rätt ögonblick för nåt då det inte finns ett rätt ögonblick. Samtidigt som man analyserar vad som är minst värst, blir det samtidigt också mer tid över för analys av möjliga konsekvenser. Argh, det blir SÅ inte bättre av det.

Uff. Det är väl bara att ta i kanten på plåstret och riva snabbt av.
Imorgon. Tror jag.
Mañana.  
Publicerad 01.09.2014 kl. 16:38

Bytte lösenordet...

...Glömde det nya lösenordet inom ett dygn. Ei näin.
Publicerad 27.08.2014 kl. 15:22

Hej bloggen

Det var ju en tid sen! Hade lite nybörjarproblem och hittade inte mitt nya lösenord i mejlen. Befarade redan att nån har varit här och tagit över kontot, men det visade sig att gmails mystiska dolda spamkorg hade ätit upp mejlet.

Så. Vad har hänt sen senast? Jag har bytt efternamn och bil, har nuförtiden en stor skolflicka som bl.a. har gått ensam till butiken och fått en egen telefon, och som dessutom har kommit in i en ny Fas (Vaihe, ni vet). Kära nån då såna utbrott vi fått vittna. Från flicka till argt monster på två röda sekunder.

Men annars så går ju livet som det brukar. Fast tja, lite andra nya vindar är kanske snart på kommande. I'll keep you posted.
Publicerad 25.08.2014 kl. 09:32

Lenkkianalys

I did it! Jag sprang! Hela fem kilometer, plus nerjogg. Vad som var verkligen överraskande var att tiden blev 30.57, vilket för mig är hujsigt bra, med tanke på att jag nästan aldrig har löpt längre än tre kilometer under 6.00-fart och mina bästa pass har gått i just 6.00. Jag var så nöjd!

Men, jag vet inte är det pollen eller vad, men mina bihålor tänkte sprängas efter passet. Sprängas, I tell you. När jag kom hem, nös jag tolv gånger i sträck och näsan började rinna. Och visst kände jag av det i andningen också, jag lät som en älg i brunst. Vilket är sjuttons synd, eftersom benen kändes så lätta och knäna gnällde inte alls under passet.

En annan sak som jag lade märke till var att Garminen ansåg att min puls låg på 240 som högst... hmm, nej? Har nån annan haft Garminen att visa kreisiga siffror?
Publicerad 17.06.2014 kl. 09:56

Bästa partybiisina?

I världen av pop, rock etc, vilka är dina absoluta favoriter för partyparty / dans / fiilis? Låt höra, folks!

...utom om du diggar techno, hard rock-örinä eller 90-talet. Eller Celinè Dion. Då är jag inte så värst intresserad.
Publicerad 16.06.2014 kl. 13:38

Laddade Garminen

Garmin har fått sig en dos energi idag. Vilket betyder att jag ska på lenkki ikväll. Har inte sprungit på sisådär, hmm, ever? Detta kommer att bli spännande hemskt.
Publicerad 16.06.2014 kl. 13:33

Typiskt

Den kväll som fotisen äntligen börjar bränner det så in i helvete bakom ögonlocken. Varför alltid då, när man har tänkt vaka för nåt intressant?! Varför aldrig då när man ligger och glor på nån absolut skräp reality till klockan ett på natten? Just wondering.
Publicerad 12.06.2014 kl. 22:27

.

Jag skrev nån gång länge sen om att min blogg är lite sådär semihemlig för mitt 'riktiga' liv. En orsak i tiden var min dåtida arbetsplats, men sen har jag ju bytt till annat. Men ändå, på nåt sätt har jag ändå inte velat berätta om bloggen för folk. Jag vet inte egentligen varför, men det kan ha att göra med att då knappt ingen av mina nära och kära bloggar, känner jag mig på nåt sätt 'naken' här - vill inte tänka på att typ femton bekanta sitter och läser mina tankar utan att kommentera nåt. Visst kan det ju hända att nån redan gör så, men ändå.

Hur som helst. Jag har alltid försökt att hålla bloggen som verkligen min egen - jag lägger (naturligtvis) inte ut bilder på kompisar eller släktingar då de inte vet det (hubbyn och barnet vet, så dom räknas inte), och försöker skriva väldigt lite om folk som inte läser här. Men det är ju lite det som är problemet. Ibland har jag lust att berätta mer om mitt liv, vem jag träffat och vad jag gjort, men då är det att gå över gränsen, känns det som. Jag är helt enkelt en dålig bloggare. Har inget att komma med. Eller har nog, men det är till en del sånt som jag nog inte vill skriva ut på nätet över huvudtaget. 

Blah blah. Kanske jag återkommer när jag har nåt att berätta. Eller så kan ni ju föreslå vad jag ska skriva om. Bröllopsjuttun händer ju hela tiden i bakgrunden (TJ 6,5 veckor, huiiiij!), men sen blir jag alltid lite nnäääh, e de nu sen intressant.

Så får se vad som händer här. Men på Instagram finns jag iaf.
Publicerad 11.06.2014 kl. 13:48
35-årig helsingforsare som bor i finskspråkiga delen av Syd-Österbotten med man och dotter. Tjafsar om ditt och datt, bl.a. barn, hemmet, träning och sockerberoende. Spännande!

Follow on Bloglovin


Du kan mejla mig på ostermyran ät gmail.com.

Bloggar jag läser: